cryofmankind

Jag står inte ut, helt seriöst, jag står inte ut. Jag orkar inte med att känna av min obefintlighet. Varför finns jag till när jag vet att jag inte gör någon nytta? och till vilken nytta?!
Måhända att jag kan ses som en svag människa när jag tar illa vid när min 17 åriga lillasyster kritiserar mig. Men jag kan inte hjälpa det. Jag blir ledsen över situationen.

Hon har redan klargjort faktumet att hon tar varje ord man säger till henne bokstavligt talat.
Och säg mig, snälla, var min fråga så jävla obefogad? Ja i hennes öron. Ett annat faktum är att jag vet hur bra hon mår efter att ha dumförklarat sin 23 åriga storasyster. Jag vet. Hon försöker, av nån outgrundlig anledning att låta så förnuftig som möjligt. HerreZlatan! Du är bara 17, försök inte vara äldre än vad du är.

Vid sängdags igår kväll ställer jag mina systrar frågan "är ni sjuka"? Missuppfattningarna blev abnorma, jag förstår egentligen inte vad som gick fel där. Men frågan väckte olustkänslor hos Su och hon påstod att frågan var ställd som om jag undrade om de var psykiskt rubbade... Que?!
Alltså förra veckan var jag krasslig och hade ont i halsen och dessförinnan var de båda också krassliga. Och jag hade inte varit hemma sedan fredag morgon och jag kom hem måndag eftermiddag.

Med andra ord ville jag bara veta om de var sjuka. Jag ville veta hur de mådde, men jag använde andra ord. Och tydligen ska jag inte ställa sådana konstiga frågor, eftersom frågan i sig var rubbad.. Men om nån upplever mig otydlig och vill veta vad jag menar, så kan man redan i början av diskussionen fråga orsakerna och anledningarna till frågan. Men inte. Istället fick jag mestadels "varför, varför, varför, varför?" tillbaka som svar..

Jajamän, det måste ha varit världens dummaste fråga, helt obefogat iochmed influenstider osv.. Jupp jupp.

När jag väl hade förklarat vad jag menade efter många minuter, så blir det ändå fel. Jag står inte ut med trångsynta människor. Jag sa det till henne "det är inte så bra att du tar allt man säger till dig bokstavligt talat, det kommer inte hjälpa dig i längden". Vaddå längden, vad har det med saken att göra? Que?!

Den här bruden ska bli psykolog. Jupp jupp.

Och den kommer, känslan, det kryper fram och täpper igen mina organ och fyller mig med tonvis av ångest. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad håller jag på med? Ångesten är det svarta i mitt kaffe, det är där, oundvikligen.

Jag skippar lunchen och gråter i ett tomt klassrum. Kul jul.



End.

Tack S och det vidomsstinna missfostret.
Jag ville egentligen bara påpeka min frustration. Det är ändå mäkta konstigt att jag inte har pistol whippat dem som verkligen förtjänar det. Bah humbug säger jag bara till dem!

Jag är ändå pretty stolt över mitt mvg som jag fick i slutbetyg i kursen etik och livsfrågor. Fick dessutom mvg på provet vi hade förra veckan (samma kurs), men jag hade hoppat över 2-3 ord som man skulle förklara. Haha.

På HELT riktigt, och inte skoj, jag menar allvar - seriöst.. Vad är det för fel på syster Su?!??!
Igår kväll pratade vi lite innan vi skulle lägga oss och hon säger apropå ingenting "jag vet vad du kan ge mig till födelsedagspresent eller julklapp - en locktång!"
"Du som plattar ditt hår, även om det är rakt, lool!!" säger jag och hon replikerar
"Ja men du är så tråkig, du säger att du inte ska köpa kläder, skor, väskor till mig"
Jag inflikar: "Nej, eftersom du har mycket av allt det, jag kan inte din smak, eller storlek osv, så det är bättre om du väljer ut saker själv.."
"Bara för att du kollar på de minsta storlekerna när du letar kläder till dig själv - det är därför du aldrig hittar kläder när du handlar" gormar syster Su.
"Nej, det blir oftast att jag går till H&M och tittar på kläder med storleken 40 och uppåt, för att jag vet att det är min storlek".
Det blir tyst en stund, men jag säger till Su att hon inte behöver tänka på att ge mig nåt till jul/födelsedag, eftersom hon sparar pengar och hon har inte så mycket och jag behöver typ ingenting...
DÅ, då bröt helvetet ut. Hon bah "vaddå får jag inget om inte jag köper nåt till dig?!?"

SUCKKKKKKKKKKKKKKK.................

Under en frukost för några dagar sen pratar vi namnbyten och jag har propsat på att vi tre systrar ska heta Leon i efternamn, mer som en kul grej, men också för att det låter ganska snyggt..
Su: Nä jag vill inte heta Leon i efternamn
(nänä)
Su: Jag vill inte byta mitt förnamn, så jag ska heta Su. Willhelmina Ametist.
(Här gör jag en nigguhplease min, bara på skoj, för att det är så jag gör, HELA JÄVLA tiden bara på skoj återigen och inget illa ment, och skrattar lite) Och jag upprepar men, men Leon då? (lol)
Su blänger på mig och säger att hon skiter fullständigt i vad jag tycker om hennes efternamn och hon visar ett mycket litet mellanrum mellan tumme och pekfinger..
Jahopp.. O_O

Man kan fråga sig vad felet är, men jag har inget svar. Jag har också märkt att det hjälper om jag BARA håller ögonkontakt med henne och inget mer än så. Då uppstår det inga käbbel. Det spelar faktiskt ingen roll vad jag skulle säga om något, det kommer att bli fel (uppenbarligen).
Jag kan bara säga som så här; det är jag som har mvg i etik och livsfrågor.. ...
Jag försöker inte vara den elaka bitchiga storasystern, tvärtom, jag försöker VERKLIGEN förstå vad det handlar om, men det blir ju bara fel. Och jag kan inte hjälpa att störa mig på att varenda halvsekund Su inte gör något så sitter hon och smsar. Det är det enda jag har sett henne göra på ett bra tag. Okej, visst, kul hon har kompisar som hon delar andra saker med o bla bla bla...
Men jag skojar inte, det börjar bli lika jobbigt som när någon äter med öppen mun eller smackar. När Su inte sitter på nätet och chattar då smsar hon konstant.

HJÄLP MOI!?!?!?11!!!1112W2P330EKPL2PKTHXBAINOOBHEX=(

Nu ska jag sluta klaga, men jag blir faktiskt ledsen på tillaron just nu faktiskt. Jag räknar ner till jul till mina shrimpys. =D


End.

Det tar inte mer än 48 timmar hemifrån innan allt skiter ner sig igen. Och med allt menar jag fucktardsen hemma. Helt seriöst!? I två veckor har jag väntat på min "kom-och-hämta-ditt-pakt" lapp från Bokus, och jag har sagt det till mina systrar att de ska lägga undan tidningar och alla brev som kommer till mig och allt de behöver göra är att lägga det i min garderob. Eftersom min garderob är det enda jag äger i den här horiga lägenheten..

Ha, så får jag ett sms av syster Su där hon skriver att Bokus lappen har kommit och jag kan äntligen hämta mitt paket. Men idag när jag kommer hem har tydligen mor redan hämtat mitt paket och lillebror KL öppnade den bara för att se vad som fanns i... LIKSOM WTF?!?!?!?! HOROR?!?!203EIÖKVIJVKÖP

Okej, det är en sak att morsan går och hämtar den, för att hon såg tydligen sitt namn på lappen, därför trodde hon att någon hade skickat henne något och då hämtade hon den.
Men det jag inte INTTTTTTEEEEEEEEEEE förstår är varför pundhuvudet till idiothora går och öppnar mitt fittpaket?!?! Det står för fan mitt fittnamn längst upp på paketet!?!?!I2wp0dzapödcj
Morsan försvarar lillebror med att säga att "jag bad honom att öppna paketet". Och när jag säger till henne att han inte har någon rätt börjar hon att fnysa.
Minuter efter att jag hoppat in i duschen kommer idioten hem och morsan har väl antagligen stått i hallen och väntat för att jag hörde dem prata. Och hon säger ordagrant "sakar kallar dig idiot och massa dumma grejer för att du öppnade hennes paket. Vem tror hon att hon är, en prinsessa eller?"

Det tar inte mer än 48 timmar, det räcker. Inget i den här horiga tillvaron tillhör mig. Garderoben som jag nämnde innan, den är inte ens min. Jag äger bara tre, fyra hyllor i den. Sen har jag mitt skivställ i ett hörn i vårat rum och madrassen som jag sover på. Det är allt jag har.



End.

Okej, jag var tvungen att kolla vad jag hade skrivit sist. Det var juli och jag skrev att mor att är tillbaka.
Vad har hänt sen dess?
Ptja, jag har börjat skolan igen. Det i sig funkar väldigt bra, men de första två veckorna har det varit lite mer kaosartat än vanligt. Helt plötsligt handlade det om "vi" mot "dom".. Hatar dumma människor. Jag baxnar.

Det var så mycket mer jag ville skriva. Minns inget av det verkar det som.
Kan berätta att jag har köpt biljett upp till sthlm och jag ska åka upp samma dag som jag ska ha jullov. Då är det Sandra+Karin+Jag=SANT!! Heheh

Jag har även piercat mina öron. Fyra nya hål, två på varje dåråva. Och jag måste ha dessa fula blingblingen i i sex veckor, så jävla ovärt. Men jag har andra örhängen som jag ska sätta i senare.
Och för att fortsätta uppdatera lite (fick läsa fler inlägg bakåt i tiden). Jag fick VG i betyg i psykologi, jag är skitstolt över mig!

Alltså, det här är värt att nämnas också. De senaste månader har syster Su förvandlats till ett pms monster. Det finns inte ett ord man kan säga till henne längre utan att hon tar illa upp. Och hon har sitt space och den försöker jag respektera, men hon blir så jävla arg och tar allt på blodigt allvar. Jag får te x inte stå brevid henne och titta på vad hon gör, om hon sitter vid datorn. Jag får inte titta på tangentbordet heller, för då kan jag lära mig hennes lösenord och jag ser vad hon skriver osv..
Liksom wtf?! Stop taking crazy pills!111221324!?!+ Är det här nån slags tonårsrevolt? för då vill inte jag vara med. That's why i hate kids..

Oh börjar nästan gråta igen.. Höhö, saknar Karin och Sandra och Josy och alla mina snygga vänner.
Ska försöka återkomma när jag är vettigare i skallen. Just nu dunkar M.I.A. i öronen and it's all good.


End.

Mor kom hem från semestern förra veckan. Inte många minuter gick när hon började återigen kläcka idiotier om giftermål med random okänd idiot.................

Det var något som gjorde mig glad på väg till skolan igår. Känslan slog mig när jag lyssnade på Audioslaves första skiva. Det var en trevlig nostalgitripp och känslan höll i sig större delen av dagen.
Men framåt kvällen..tja. Kan först berätta lite kort om hur det ser ut hemma.

Mor åkte iväg på en semester till Irak, tidig april. Mina systrar och jag sa att vi skulle hålla i ställningarna, mina bröder kan man inte förlita sig på om man vill få något gjort. Alltså är det jag och syster Susann som har hand om matinköp och diskning, resten sköter jag; matlagning, tvätt, städning osv. Vi har alltså hand om min mors konto, för att vi ska kunna betala räkningar und so weiter.

Så när jag kommer hem från skolan är jag oftast trött! Men jag vet att jag inte kan sova om inte jag äter, alltså lagar jag maten, när ingen annan gör det och jag gör tillräckligt till fyra andra människor till. Och det är inte alltid lika kul att göra mat till otacksamma människor. De sitter där i kör och säger "jag är så hungrig". Och istället för att fråga mig om jag kan göra maten, eller om de har några förslag så blir det alltid jag som i slutändan får ställa mig och göra maten. Självklart frågar jag de andra om de också vill ha det jag lagar..

Så när man är där, fem hungriga människor, jag oftast vill ha ideer till vad jag kan laga, brukar jag gå till Susann och fråga henne om förslag. Men hon börjar klaga på varför ska det vara hon som ska föreslå det hela tiden och blablabla. Jag stör mig nåt så inihelvete på att hon stör sig på att jag frågar henne. Och det är inte bara det här!

Sen jag flyttade hem i januari delar vi tre tjejer på en dator, som är i våran sovrum. Innan jag kom tillbaka hade de varannan dag för sig själva, då satt de där och spelade spel, pratade med folk och tittade på saker.
Jag föreslog om jag kunde också få nån timma också och vi kom fram till att tisdagarna kunde vara mina. Alltså är jag berättigad till datatid en gång i veckan.
Resten av veckan försöker jag vara en så gott syster jag kan vara. Lyssnar på dem, diskuterar, frågar om deras dag, hjälper med läxor, allt det jag kan göra för dem.
Men igår tisdag började Susann gråta för att inte bara jag, utan syster Sima också var helt besatta av datorn. Att vi (speciellt jag, det påpekade hon senare) var helt avskärmade från allt och alla och lyssnade aldrig på henne, ignorerade henne. Och när det var Susanns dagar sitter vi bara och stör henne. O_O Liksom w00t!? Nigguh please.

Jag förstod inte riktigt varför hon började gråta. Det är inte som hon påstår, att vi är avskärmade. När man sitter vid datorn är man nog mitt uppe i nånting och det är inte att ignorera när man inte svarar direkt på frågor. Och när Susann inte hör att jag svarar blir hon nåt jävla tvär och vägrar prata med mig resten av dagen. Även om  jag vänder mig om till henne och ber henne upprepa frågan, eller det hon sa.
Jag sa till henne att hon skulle säga vad hon ville. Hon sa absolut ingenting. Meningen med att vi har dagar vid datorn är att vi ska få lite tid för att uppdatera oss, spela och chatta med folk. Man kan ju inte sitta och föra en vanlig konversation, samtidigt som du kanske spelar, eller chattar.

Innan Susann vände andra kinden till jämförde hon mig med mina bröder (... insert random phrase too express your w00tness). Vad är det med tjejer som heter Susann och som jämför mig med deras bröder, när bröderna i fråga är riktigt jävla dåliga ursäkter till människor.
Och helt ärligt nu så visste jag den här dagen skulle komma, att just Susann skulle jämföra mig med värdelösa saker. Jag tappade haka. Jag kunde inte resonera med henne. Hon skrek, jag skrek inte. Jag orkar inte. (Susann har även vid ett tillfälle jämfört mig med våran kära mor. Det var en gång i köket och jag sa att de skulle diska en gång för mycket. Och genast blev hon sur och drämde till med sin kommentar.)

Det är ett jävligt otacksamt omgivning just nu. Att det är någon som är arg på en för att man vill sova innan tio på kvällen. Att man blir den som äter sist vid matbordet och får sitta själv resten av måltiden och dessutom diska och se till att allt är rent och fint. Att vara omgiven av idioter. Att höra massa i klassen bitcha om random jävla ting som är rätt jävla obivious ändå.
Därför tryckte det på extra mycket idag. Orkade inte med att låtsas som om jag vore intresserad av vad de i klassen sa. Så jag höll mig för mig själv, grät en skvätt och försökte koncentrera mig när lärararen berätta det viktiga vi skulle ha med i en hemtentamen som vi ska lämna in nästa vecka.

Det var något som gjorde mig glad. Ska se om jag kan fiska upp den nån dag. Kan inte hjälpa att bli ledsen. Och kan inte låta bli att tänka på dem som jag vet har det svårar och jobbigare och bli ledsen för deras skull.
Önskar att jag fick lite gravitation i mitt liv. Just nu svävar jag omkring motvilligt och jag har inte hittat min fasta grund. Mycket är förhöljt i skugga.................................


 
 End.

Vi har psykologi i skolan nu, med en lärare som heter Ivan. han flummar på ett helt nytt plan, men på ett bra sätt. Inte lika dåligt flum, som med en av våran första lärare. Maggan. Det blev inte kul längre, när man fick dålig information och till hennes försvar sa hon att vi har fått all den infromation som vi behöver osv. Bah bitch please. Det har vi inte. Aja, nu slipper jag ha henne som lärare, resten av terminen.

Men när jag sitter där under psykologilektionerna kommer jag på saker som jag vill skriva här och saker som jag vill lägga till, för att låta klok och eftertänksam, men nu har jag glömt allt. Vill också bara säga att det ska bli trevligt med psykologi, hoppas jag får bra betyg. Eftersomjag vill jobba med nåt inom psyk. Tror jag, änsålänge, ja.

Och ja, påsken var grym! Det var längesen jag kände av matkoman, men den kom, haha! Och vi hade det jävligt kul, den natten när vi diskuterade hur vi skulle hämnas på en viss granne. "Det är mina björnbär" HAHAHAHHA1122+2++!?!?02DLK

Idag åker min mor, tillsammans med sin bror till Stockis, där hon ska ta flyget på måndag och åka till Irak och hälsa på släktingar n whatnot i TVÅ HELA MÅNADER!! hon tänkte stanna där i helt år, men min morbror fick mor på bättre tankar och fick henne att nöja sig med två månader.
Därför ska jag och mina systrar ta hand om hushållet, räkningar, tvätt, matlagning osv. Det är vi helt okej med, lite synd bara att våra bröder är worthless bastards..
L-U-C-K-Y!

Uppdaterat 20/4-09 17:08
Och jag ska försöka att inte låta allt för taskig. Men häromveckan har det varit några gangsta kids som trackat Z och hennes kille. De har kastat in smällare och raketer i deras brevinskast. Och en gång tillkallade hon polisen och de fortsatte att smälla, samtidigt som polisen var där, haha. Och sen fick polisen tag på några kids och en var tydligen rullstolsbunden, liksom wtf!? Haha och så hade Z tydligen lämnat sin hund hos sin mor, annars skulle hunden få ett hjärtinfarkt, lol. Allt jag vill bara säga är:
WELCOME TOO HÄSSLEHOLMEN BIOTCH!

Err, jag vet inte vad mer jag har att tillägga.

 
 
End.

Life's a garden - dig it.
Jag måste få folk att börja lyssna på Lazee's låt "i'm not pop".
Hej och hå. Jag är ledig från APU:n (arbetsplatsförlagd utbildning (lol)) och har min sista dag på fredag. Sen är det tillbaka till skolan igen. Och bara fyra dagar senare är det långfredag - which means röd dag = HELG!! och då ska jag dra till Götelaborg och fira påsk med Karin och hennes familj. <333 Åhå

Solen skiner bra nu.
Jag har skaffat mig en mp3 och jag är som "why do birds suddenly appear?" LOL haha, jag älskar den!

End.

Älskar när Karin trashar Z. Med all rätta. Jag orkar inte med det längre. Jag skulle då börja upprepa mig och det orkar jag inte med. Älskar Karin också och hennes humor!112 EPIC1337 och älskar hennes snygga kompis Sandra. Dang.

För att börja uppdatera igen. Jag har börjat att betala av min skuld. Den kom tidig februari och jag skickade 6k till E. (har återstående 8k att betala henne) och 2k till Z. Shut that bitch up. Skickade ett sms och sa att pengarna var skickade. Hon skrev "bra" som svar tillbaka. Jaja, up yours. Är glad om jag slipper se henne på ett år, minst.

Måste ta min flying epic mount och susa förbi K. och S. balkong för att impa på dem lite. xD

 
End.

Z
Jo, jag fattar precis. Jag VET att du inte haft pengar, det som stör, det är att du inte direkt har kämpat för att få fram några. Det är det som stör. Och nej, jag nedvärderar inte dig, isåfall är det väl du som känt mig i 10 minuter. Men åter till mina frågor (som jag vill ha svar på, att du inte svarar på dem gör ju inte mig bättre inställd, så att säga) 1. Har du ringt CSN än? 2. Fick du några pengar i December ens? 3. Om du ens fick det, vart tog de då vägen, eftersom du lovade min mor 1000:-

Jag har inga planer på att svara på hennes senaste mail. Vet ni varför? Jo, tidigt i eftermiddags fick jag ett sms av Z där det klart och tydligt stod "kom ut. vi sitter i bilen". Jag går utomhus med bara tofflor på. Vädret var behagligt. Solen sken och trädet ovanför mig töade och det var inte särskillt kallt. Och där satt E och Z i bilen.
Jag fick ännu en gång förklara för dem varför jag flyttade, varför jag kände mig sviken av dem och situationen med csn.
Och apropå csn. Imorses får jag ett mail från dem där de skriver att de har beslutat att jag ska få studiestöd. När vet jag inte och jag vet inte heller om jag får för januari heller, men jag ska ringa dem..

Vi pratade inte så fruktansvärt länge. En sak som bör tas upp. Z påpekade i bilen att jag var en otacksamm människa. När hon var klar med sin mening bad jag henne att ge mig ett exempel på när jag var otacksamm sist. Då tog hon upp saker som jag har felat med, alltså att jag har strulat det med papper och att jag har svårt för att be om hjälp. Och jag säger "det har inget med otacksamhet att göra. Det sista jag är är otacksamm, eftersom jag påpekade det nästan varje dag när jag bodde hos er."
Z blev genast tyst och hade inte så myket mer att tillägga på den punkten.

Jag frågade henne; om du inte är så konflikträdd varför kom du inte till mig när vi var i skolan, varför gick du iväg när vi slutade samtidigt, varför avvarade du inte några minuter, bara för att prata ut om saker och ting. Varför skickar du bara sms och mail till  mig hela tiden och måste upprepa saker som jag redan har förklarat tre hundra gånger?!?!?!?!?
Hennes svar var att hon kom på saker att säga i efterhand och därför sms:ar och mailar hon.

EPIC FAILURE DELUXE 2009!112!1337!BIOTCH!

I rest my case..

End.

Mail som Z skickar till mig på helgon:

Z
Vad menade du när du sa att du känner dig sviken av oss?

Jag
När sa jag det?

Z
Du sa det till min mamma, att du tyckte att du känner dig sviken av oss.

Jag
Jag fick bo hos er pga att jag hade det dåligt hemma och det fick ni veta och ni ville hjälpa mig och jag var väldigt tacksam. Ni visste även att jag inte hade ett jobb och kunde därför inte betala för mig.
Och bara efter en vecka i skolan så MÅSTE ni ha pengar hit och pengar dit.
Jag är till hundra procent medveten om att jag har en skuld till er och det ska självfallet betalas tillbaka. Men ingen av er verkar lite på mig och ni tror att jag tar er tacksamhet för givet och tror att jag skulle bo hos er gratis. Känner ni inte mig eller?
Därför kände jag mig sviken, ledsen och jävligt förbannad när ni båda gaddade ihop er mot mig.

Z
Vi vet att du hade det jobbigt hemma, därför fick du bo hos oss så du skulle komma ifrån det och börja om på nytt. Men mest hela tiden gick du bara och segade. Dessutom, nu när du fick pengar, när du var i Stockholm, vart gjorde du av dem? Du hade lovat mamma 1000:- , gav du till systrarna först eller? Är det viktigare att betala tillbaka till dem? Vi litade på dig, att du skulle kämpa med att 1) hitta jobb, men du bara segade. Jag kollade datorns logg några gånger, du hade inte ens besökt Arbetsförmedlingens hemsida på 2 veckor. Det där påvisar att du bara vill dra runt och göra inget. Dessutom gnällde du när du var tvungen att gå på kurser du redan gått på. Dåligt. Sedan har du ju varit dålig på att skicka in papper i tid som ger dig pengar. Vi litade ju på dig, att du skulle fixa saker och inte dra ut på allt. Vi har rätt att bli arga och förbannade, för du har bott hos mamma sedan slutet på maj, och hon har fått 2000:- för det. Tvåtusen ynka kronor. Såklart vi blir upprörda. Och du, som jag känt i 13 år, som varit min vän i 13 år, jag hade högre tankar om dig. Jag trodde du skulle kämpa. Men istället blev jag besviken. Det känns som om du mest bara vill gå och dra, slippa göra något, slippa ta ansvar. Verkar som att du vill det så mycket att du inte ens bryr dig om pengar. Hade du velat ha pengar, så hade du kämpat mycket hårdare än vad du gör. Har du ens ringt till CSN som du sa att du skulle göra?

Jag
Jag är besviken på dig bara för att du fortfarande inte fattar. Vad som är gjort är gjort. Du kan kalla mig för lat och seg hur mycket du vill, jag vet inte, du mår ju tydligen bra av att tracka på andra. Men nu har jag äntligen tagit mig fram, börjat skolan och kämpar bättre än fan.
Så fortsätt du, kasta hur mycket skit som helst på mig, det får du ju en kick av. Eftersom du verkar inte fatta att det är bara pengar det handlar om. Pengar som ska betalas tillbaka.


Uppdateringar kommer.
"Nej jag är inte konflikträdd, jag tycker bara om att trasha dig och kasta så mycket skit som möjligt på nätet för att det får mig att må så jävla bra när jag går och lägger mig i sängen tillsammans med världens fulaste snubbe"

BITCH

Z
Det är jättebra att du ÄNTLIGEN börjat göra något, men att det har tagit sån tid, och att det varit så segt för dig att få tummen ur. Jag kommer ihåg i somras, precis i början när du flyttade till mamma, så blev du sur för att jag tog med dig på viktiga saker som du inte hade kommit på själv. Du har bara blivit sur när man försökt hjälpa dig, sur när man förklarar att ”såhär funkar det”, sur, och gått, blivit asocial i flera dagar. Du vet, man tröttnar på det beteendet. Och hjälpa dig var man ju tvungen till, annars skulle ingenting ha hänt. Men du är bara sur. Dessutom trackar inte jag dig, jag förklarar hur det ligger till, vad jag tycker, vad jag känner, och mina åsikter och tankar överlag. Och nej, jag får ingen kick av det, jag är bara irriterad och arg över hela situationen och vill att den skall lösas snabbt, men tja, du har ju sett till att det bara dras ut på, i och med klantigheter. Ja, 100% är inte ditt fel, det är jag medveten om, men säkert runt 98% är det. När det kommer till pengar heter det inte ”bara”, då har du missuppfattat hela grejen med pengar. Har du inga pengar kan man inte leva. Och eftersom du satt ett ”bara” framför pengar, så visar ju det precis hur mycket (not) du bryr dig om att betala tillbaka dina skulder. Men tja, det är tydligen viktigare att din familj får pengar först, får jag anta eftersom du inte svarade på min föregående fråga i förra mejlet. Och vad menar du med att jag inte fattar?

Jag
Jag säger det en gång till till dig, tredje gången gillt, okej?
Vilken tjomme som helst vet att man inte kan betala för nåt när man inte ens äger pengar. Och det har jag inte gjort. Men det är på väg att lösa sig. Men du å andra sidan fokuserar endast på det negativa och tror det värsta om mig och väntar på att jag ska misslyckas för att sen göra det du gör nu - nedvärdera andra så att du ska må bra själv.
Du verkar som om du har känt mig i tio minuter och tror inte på ett enda ord jag säger till dig. JA, jag vet att jag har gjort fel och det sa jag till dig, den fredagen i skolan när vi satt i biblioteket och vi pratade lite. Att jag alltid haft svårt för att be om hjälp. Varför måste du fortsätta älta det gång på gång när det är på väg att lösas?! Det är det du inte fattar.

För att uppdatera om vad som hände sist.
En fredag, innan lunch på skolan, såg jag Z sitta i biblioteket och inte göra ett piss (jag har inte tid, det finns ju viktigare saker att göra). Jag gick fram och konfronterade henne och sa "är det nu du vill säga till mig? för jag har saker att säga."
Hon satt där i sin fotölj mer eller mindre apatisk och helt "happ, happ" Jag pratade ganska mycket och sen kom hennes F. Fy i fittan vad den killen är FUL! och dessutom har Z ändrat sitt namn på helgon från Dito till FruGonzalezCancino. Allow me too shit my brains.

Efter det har hon inte sagt nåt mer till mig personligen. För vi hann inte med så mycket på bara en kvart. Men maila  och sms:a kan hon göra...

 
END.

Yessur, för att uppdatera med de senaste sms:n som Z gillar att skicka (notera hon är inte konflikträdd, men smsa kan hon)

Z 27/1 13:50
Även om du gjorde nånting klantigt, som du upprepade, så skall du inte ta det som att du är misslyckad. Vi alla kan misslyckas, men istället för att lägga sig ned och fly, så kan man ta kritiken rätt. Kritik är inte för att säga åt någon att man suger, utan istället för att man skall utvecklas, och liksom tänka att jag skall allt visa dem att jag kan. Jag skall kämpa. Ge aldrig upp. Men du måste förstå att det inte är nångonting konstigt att vi blir upprörda när du liksom har bott hos mamma sedan i juni helt gratis. Hade det varit någon annanstans hade du blivit utslängd direkt. Jag förstår att du tycker att det är jobbigt, men i livet får man ta Skit. Du är ju van vid att liksom inget göra, så så klart att det är en omställning, men nu har du ju din chans. Ta vara på den och kämpa. Endast om man kämpar kommer man vidare.

Jag:
Okej, du kan säga precis vad du vill.

Z 28/1 00:32
Var du sur och bete dig som en omogen barnrumpa. Hur skall du någonsin klara dig i livet om du inte tål kritik. Dessutom har du ingen som helst rätt att sura. Fattar inte att det skall vara så svårt för dig att göra någonting rätt.

Jag:
Okej, fortsätt att prata så mycket skit, så länge du mår bra. Om det är nåt jag tål så är det kritik. Du å andra sidan är konflikträdd.

Z 07:23
På vilket sätt då? Hade jag varit konflikträdd så hade jag inte skrivit något av dessa sms.

Jag:
Klart att du kan skriva en massa sms och smutskasta mig på helgon. Men du konfronterar inte mig personligen.

Z 08:11
Jag smutskastar inte dig, jag skriver av mig, i min dagbok, där jag får skriva vad jag vill. Du borde veta efter alla år att jag skriver av mig i den. Och igår hade jag ingen lust att stanna kvar och prata med dig. Det finns liksom viktigare saker.

Jag:
Jag har inte sagt att du inte ska skriva av dig. Men du tar inte hänsyn till den andra parten och bryr dig inte om jag framstår som en skit.

Z 08:25
Tja, inte mitt fel att du framstår som en Skit. Du kanske inte skall göra saker som får dig att framstå som en.

Jag:
Whatever gets you through the night.

Z 09:43
Du kan inte vara mer omogen va. Nåväl, jag bryr mig inte. Var du barnslig. Men ge fan i att snylta på min mamma. Gör rätt för di människa! Och se till att skaffa fram mina pengar din otacksamma skit.

Jag:
Fuck you right back. Jag vet hur du gärna skiter i andra, så lägg inte i dig hur jag och Eva löser det här.

Z 11:09
Ge bara mig mina pengar och ge henne sina pengar så skiter jag i dig och vad fan du gör, vad det blir med dig. Du är nog fan den lataste och segaste personen jag känner. Allting du gör är alltid försent. Dessutom skyller du dina misstag på andra. Du är fan lika seg som min bror. Lika dum och du blir sur om man ens försöker prata med dig. Du sa att jag är konflikträdd, men det är inte jag som går undan när man försöker prata allvar. Du däremot, du gömmer dig i flera dagar. Fegt är vad du är. Och jag bryr mig om dem som är värda att bry sig om.

Jag:
Kom och ta konflikten med mig.

Kom om du vågar, din lilla subba. Inte fan kommer hon ha något vettigt att säga när det väl kommer till kritan. För när det kommer till Z är det lika enkelt som att andas när hon spyr ut skit. Hon tänker inte på vad hon säger, hur hon säger det eller vikten av det hon säger. "Jag orkade inte stanna efter skolan för att det finns viktigare saker liksom" Bitch please. Jag hade all tid i världen och hon var väl bara påväg hem.
"Du tål inte kritik och är feg" DONT EVEN GET ME STARTED R-TARD. Jag har växt upp hela mitt liv med att bli kritiserad. Jag har tagit mig såhär långt, till skolan, och att få livet på rätt köl igen, så fuck you!!

Jag satt i skolan och gjorde grupparbeten tillsammans med min grupp. Samtidigt som en av de sista smsn kom blev jag så arg att jag började skaka i hela kroppen och började svära. Och tjejerna i gruppen var bekymmrade och undrade vad det var. Sött av dem att vara så omtänksamma, men jag sa att jag inte vill tynga dem med mitt skit. Men de propsade ändå på att jag skulle berätta.
Vilket jag gjorde, lite kortfattat. Om att jag flyttade ut i sommras för att det inte höll hemma och att jag inte kunde betala för mig än och det hade strulat sig med när jag skulle få dagsersättningen från kursen. Och nu också, i och med att jag inte var utskriven från kursen så får jag inget från csn. Och jag hade gått en vecka i skolan och då kan de inte hålla sig och måste ha hur mkt pengar som helst.
En av tjejerna i min grupp, Nina, har en ypperlig slutsatts förmåga. Hon sa att Z gör så som hon gör, bara för att hon själv har en dålig självkänsla och måste trycka ner andra.

Yepp, så är det. Jag har inte fått svar från Z än. Ska vi se hur den subban gör.

End.

...
Daterat: Lördagen den 24:e januari 2009 kl 15:02
Och så pratade vi om Sakar, som har en skuld till min mamma på 14000:- och en till mig på 2000:- . Hon klantar sig hela tiden med vad gäller pengar. Mamma har jätteont om pengar och har inte råd med att betala till facket eller laga bilen, och säkert mera saker. Synd att Sakar inte tål kritik. Minsta lilla och hon blir jättesur och visar sig inte. Väldigt barnsligt det där. Nu hoppas jag iaf så att det löser sig för henne så det löser sig för mamma. Mamma behöver få tillbaka minst 6000:- när Sakar får pengar, och jag vill ha mina 2000:- denna månaden med. Så mamma är rätt upprörd eftersom Sakar har klantat sig sammanlagt 5 gånger när det gäller pengar. Inte konstigt att mamma är upprörd liksom.

Z. dbinlägg från i lördags. Jag ska skriva vad hon skickade  för några sms också, men inte än. Måste sova nu. Sms uppdatering (också från i lördags).

Z 18:38
Har du kollat om du fått pengar än eller? Jag behöver mina 2000 och mamma behöver minst 6000. Denna månade. Hoppas du har en bra helg.

Jag:
Jag är medveten om hur mycket ni båda vill ha och om jag hade pengar så skulle jag betalat tillbaka för länge sen och nej jag har inte fått svar från dem.

Z 19:06
Gav du studieförsäkran för båda perioderna?

Jag:
Ja.

Z 19:10
Där har du problemet. Du gjorde ett fel. Ett stort jävla fel. Ge mig ditt lösenord till csn ska jag se om jag kan lösa det.

Jag:
Jag löser det själv när de hör av sig.

Z 19:14
Nej, ge mig det bara annars drar det bara ut på tiden. Vilket blir jobbigare för dig. Du måste ju förstå det själv. Jag fattar inte hur du kunde göra så fel när det dessutom står klart och tydligt hur du skulle ha gjort. Så ge mig ditt lösenord så fixar jag det.

Jag:
Nej jag vill inte ge ut mitt lösenord. Och jag har fixat felet själv. Felet var att jag inte var utskriven från kursen och kunde inte få nåt från csn. Men i fredags skrevs jag ut och jag skrev det till csn och väntar nu på svar från dem. Så det finns inget du kan göra.

Z 19:25
Du har fortfarande anmält den andra perioden ju. Hur fan kan du misslyckas med så enkla saker? Det skall inte vara så svårt. Fråga istället för att göra något du är osäker på.

Jag:
Nej alltså vad menar du med period? Jag skickade studieförsäkran till veckan 20 nåt.

Z 19:42
Du ansökte ju för 2 terminer, dvs 2 perioder. Om du har gjort studieförsäkran för båda två, så är det fel, för man får inte lämna studieförsäkran förrens dagen då man börjar en my period, dvs att du lämnar studieförsäkran om nästa termin när du börjar den. Du sa att du lämnat för båda.

Jag:
Då måste det ha varit för en termin. För det stod till vecka 20 nånting.

Z 19:...
Kolla det på csn för säkerhets skull.

Och jag svarar inte tillbaka på hennes jävla bullshit. Liksom fuck you right back.

Jag vet inte vad jag har gjort för fel.
När jag kommer upp till köket, för att göra matlådor för resten av den här veckan, springer E. nästan ner och börjar klaga och skrika på  mig. Hon förstår inte vad jag gör för fel, hon förstår inte varför Z har fått sina csn pengar och inte jag och förstår inte att jag kan göra så här. Hon skriker på mig lite till och jag förklarar att jag inte har några svar och har dessutom inte gjort nåt fel..

Hon ber mig att sätta på datorn för att kolla om det har kommit några meddelanden från csn som säger om jag behöver lämna fler uppgifter. Och det behöver jag inte, lämna fler uppgifter alltså, jag kollar mailen, och csn och E. står bakom mig och är arg och säger att hon inte förstår.

Hon tar upp att jag har bott här i si och så många månader och betalat för en. Och att jag är skyldig henne si och så många tusen. Och jag är medveten om båda sakerna. Men sen Z. flyttade får hon inte två inkomster. Alltså både Z och hennes bror betalar lite för hyra. Men hon flyttade och E är arg på mig.

Jag vet inte vad jag ska säga. Förlåt? Vill hon att jag flyttar så gör jag väl det, inte för att nån vill ha mig eller så att jag kan flytta så att jag förstör för någon annan, det vill jag inte precis. Och om jag flyttar så betalar jag ju självfallet för alla månader jag bott här.
Det är vad allt handlar om. Pengar. Pengaaaaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrr. Alla är i behov av det och dem som har pengar säger att det inte gör en lycklig. Jaja, men det löser många problem iaf. Som t ex att du har råd til hyran, maten du äter, pappret du torkar din röv med osv....

Vet inte om jag kan bli mer apatisk än så här. Vill hon att jag ska ta mitt liv så gör jag det. Men då skulle hon bli arg och ha en död människa att kämpa med, och det kan jag inte tynga henne med..
dåoåägsgjsporjgsgjskhg
 
End.

Jag gjorde allt som jag skrev att jag skulle göra igår, titta på bio (the spirit och The day the earth stood still) osv. Förutom att dö dåråva. =O >I

Satt på biblioteket och skrev breven till ett antal människor som skulle få dem senare. Och jag började med systrarnas. Jag grät efter varje mening jag skrev. Det kändes som om jag svek dem. Att jag inte alls ville lämna dem, nånsin. Jag skrev nånting i stil med att nångång i framtiden skulle vi kunna bo ihop, vi tre systrar tillsammans, så att jag räddar dem från det helvete jag växte upp med.
Eftersom mor har redan nu börjat tjata på Susann (som bara är 16år) att gifta sig med random jävla horsläkting. Och hon har absolut inte slutat att tjata på mig om samma sak. Hur snällt, eller hur elakt jag svarar tillbaka att jag inte vill, så fattar inte den nollan till mor INGENTING, nada, nanimo, nichts, nothing!! Och det sista jag vill är att mina systrar ska få känna på vad jag har gått igenom.

Fattar inte att sådana människor som min mor finns! Vi har aldrig levt som hon levde i Irak, men ändå så ska vi bara lika tillbakasträvande som hon. Hon lever ju på medeltiden och tycker att underkastelse är bra. Och att vi gör en bra sak som tar släktingar hit genom att gifta bort sina döttrar. Samtidigt som hon säger att hon hatar det här landet och alla är horor och rasister. Och hon tisslar och tasslar och klagar på alla hennes släktingar och folk som hon känner, som hon kallar kompisar, men hon hatar alla dem med, eftersom det gör samma sak mot henne, bakom mors rygg..

För att fortsätta.. När jag skrev klart systrarnas brev lyste en lampa ovanför mitt huvud. Pling! sa det. Jag tänkte "läs den här jävla utbildningen och bli klar med den, så att du gör nåt med ditt liv!" Och tre terminer kommer att gå ganska fort. Därför tänker jag ta ett jobb inom vården och flytta ihop med mina systrar. Jag ville inget annat just den stunden. Jag vill inget annat just nu. Hela jag brann upp. I den stunden ville jag fortsätta. Jag la mig själv åt sidan och orkade inte med att vara självisk. Jag vill hjälpa dem i framtiden, så att de inte blir lika fucked up som jag.
Tanken gjorde mig väldigt glad. Jag hoppas verkligen på att genomföra den. I min läge idag kan jag inte göra så mkt. Jag tänker helt enkelt vänta tills jag är klar med min utbildning, vilken jag har planerat att genomföra pahrreal this time.

Och apropå skolan. Jag började ju idag... Vi var en grupp på 40 pers, men vi ska bli uppdelade när vi ska läsa andra kurser, sen framöver. Det börjar på riktigt imorgon. Idag var det mest introduktion, få en massa papper, lära sig stället osv. Min storebrors flickvän - Marilou (sweet name^^) pluggar också på komvux. Vi trodde båda att vi skulle gå i samma skola. Men hon går på erikslund, medans jag började på björkäng.
En rolig sak som hände efter jag slutade.. Marilou undrade om vi kunde flytta ihop nångång senare, när storebror ska flytta och plugga nån annanstans. Jag bah?! Eh, visst kan jag flytta ihop med dig. För hon vill nog inte flytta än och det är enklare att dela på en lägenhet om man är två. Men det är inte riktigt aktuellt än. Hon och storebror ska dilla igenom det själva innan de involverar mig..

Jo, men i min klass finns det två jag känner igen. Vi hade kul innan i rökrutan. Hoppas att det fortsätter så. Det är många som är gifta och har barn. Många utländska också. Därför fick hela klassen göra en svenska övning. Läsa en tex och förklara de understruckna orden osv. Liiite gay om ni frågar mig. Det kanske var bra för dem som har lite svårigheter med språket, men vi är den första klassen som har börjat med det. Inga andra har gjort så. Jaja..

Jag vet inte hur jag mår idag. Minst sagt apatisk. Ska inte ha för höga förväntningar på mig själv. Vem vet vad som kommer hända. Måste duscha och göra matlådor sen. -_-''
Jag vet att jag fortfarande är ledsen, men jag vet inte vad jag ska göra med all skit.. Bara låt det va, tror jag. Tänkte konsolidera med skolans kurator, nångång, kanske. Bara för att ha nån proffessionell att prata med? Jag vet inte. Får se dåråva..
 
 
End.

Ibland känner jag mig nåt så fruktansvärt... ledsen.
Igår kom jag hem till  hedvigsborg. Ingen var hemma. Gick därför ner till mitt rum för att lyssna på  lite the Cardigans. Och när skivan tog blev det lite radio istället. När inte orkade lyssna mer på deras babbel om olika sätt att resa klimatsmart, stängde jag av radion och blev ensam med mina tankar. Inte många sekunder flöt innan jag kände att tårarna skulle komma.
Jag satt ensam i mitt rum. Det är bara tio grader där inne och jag kan se min andedräkt när jag andas ut. Jag satt på sängkanten och frös. Började gråta. Ledsen som stryk. Visst att det låter bara som självömkan, men jag grät  ändå och kunde inte tänka på annat än att jag har och är ingenting.

Sen jag flyttade ut i sommras har det verkligen tagit mig nånstans i livet. Men för var dag som gick här, kände jag mig som en inkräktare än en vän till familjen. Jag tillhörde ingenting. Inget var mitt.. Jag bor i en källare och det är oftast kallt där och jag inkräktar på människors privata egendom.
Men sen tänker jag, vart ska jag gå? Jag vill inte flytta hem till min familj och känna ångest nästan varje dag (vilket jag redan gör, typ). Jag vill inte plåga mig själv genom att lyssna på mor, eller vara en börda för mina systrar (eftersom vi tre sov i samma rum innan). Och det har gjorts klart att det var en bra sak att jag flyttade ut.
Det är ingen ide att förflytta sig mellan olika vänners hem. Då skulle jag göra livet surt för dem.

Det känns som om jag sitter fast i ett tågräls, med ett tåg som kör rakt emot mig. Och jag vet inte om jag ska kämpa för att komma loss, eller bara stå där och vara tillfreds med mig själv.
Just nu känner jag för att göra det sistnämnda.

När jag skulle lägga mig igår vid tjugo i åtta (fanns inget annat att göra), började jag gråta igen. Övertalade mig själv att sluta. En timma senare knackar E. på dörren och hälsar mig tillbaka. När hon går, börjar jag genast att gråta igen. Jag ligger vaken väldigt länge och pendlar mellan att gråta och att jag ska ta mitt liv imorogn (alltså, idag tisdag).

Såhär tänkte jag att dagen skulle se ut då; äta frukost (done), blogga (...), röka, dra till biblioteket med x-antal kuvert och papper för att skriva lite skit och sen skicka till folk, gå på bio, eftersom jag har två gratisbiljetter och sen klart.
Visst att jag grät ännu mer när jag tänkte på att imorgon skulle vara min sista dag, men jag kände en behaglig lugn också.

Idag har jag alltså ett schema. Nu får det vara nog. Jag orkar inte vara ledsen varje dag och ha ångest och trycka och gnida och vara en nagel i livets öga. Jag vet att där här är ångestångestångest deluxe inför imorgon. Inför skolan. Jag hör redan nu hur alla säger i kör "vad var det vi sa". Det är som om alla vet att jag sa faila och de väntar spänt på att den dagen ska komma. Och just nu känns det som om jag kommer faila. Jag har inte gjort mycket rätt i mitt liv, och jag vet inte hur det här kommer att gå. Men det känns som om jag har phail.

 

End.

Arhh.
Måste få skriva av mig lite innan jag lägger mig (vill inte vara taskig mot systrarna, de ligger och sover och jag bloggar). Åkte från sthlm i torsdags, tror jag. Har inte koll på dagarna eftersom syster Su mötte mig på centralen i borås och hon insisterade på att jag skulle till dem. Vilket jag gjorde. Ska åka tillbaka till hedvigsborg idag måndag.

Läste i Z's helgon dagbok att hon ska inkasser 2000:- från mig. Skumt.. Jag vet att hon har lagt ut lite för saker som jag behövt sen jag flyttade ut, men 2k?! Det är ändå csn pengar som jag kommer leva av och det är också ett lån! Och dessutom ska jag betala dubbel hyra, eftersom jag har inte betalat sen jag flyttade in i juni -08. Alltså minus 4k till. Eh..

Anywho.
Firade julafton med större delen av familjen Engström. Mkt trevligt må jag säga.
Födelsedagen firades i lugn och ro hos Karin och Sandra (och katterna), titta på tv och ta igen efter en sju timmar lång busstur. Josy ringde till K i mellandagarna och jag fick också prata med henne. Första gången på två år. Det var kul att höra hennes röst.
Nyår firades med att bl a titta på Mio min Mio och pimpla whiskey och vin och andra onämnbara saker. =O Blev tyvärr sjuk samma dag. Och har varit det, tills idag. Nu har jag inte längre ont i halsen och kunde njuta av en cigg.

Err..
Jag är alltså 22 år. Vill klargöra en sak. I ett inlägg för ett bra tag sen, skrev jag att jag var oskuld. Vilket inte är fallet. Vet inte varför jag ville skriva just så, då. Bara det att jag inte har ja ni vet.. Not gettin some.. -_-
Jag är 22 år och ska börja skolan igen. Jag ska göra det rätt för mig. Tre terminer är inte så långt, måste göra det bästa jag kan och jag vet att jag kan, om jag vill och får lite sparkar i rätt riktning och en kram eller klapp på huvudet emellanåt.

G'night folks.
 
 

 
End.

Och jag ÈÈÉÉ så trött. Idag har jag burit in två pallar med pellets. På en pall finns det 52 säckar och en säck väger 16kg. Ta det gånger 2 och med enkel huvudräkning får vi fram siffran 1664kg. Sammanlagt. Jag har gjort lite nytta. Om man skulle vänta på att sonen i huset skulle ta hand om de resterande pallarna (som jag alltså tog hand om. De var fyra i början. Han hade också tagit in två pallar, men med en massa dagars mellanrum n whatnot), skulle det kanske t.o.m. ta till våren för honom. Han vill inte anstränga sig så mycket förstår ni.. Han behöver sin 17 timmars sömn. MF!

Anywho.. I fredags fick jag reda på att jag blev antagen till vårdutbildningen på Björkäng. Jag börjar den 14/1. Hooray for me. Och i tisdags gick jag till kursen och berättade nyheten för kursledare L. Och hon blev jätteglad och jag fick en kram (önskar att det var T >'I ) och hon önskade mig all lycka osv osv.. And all the rest off the bullcrap. xD

Igår fikade jag med Z. Vi har inte setts  de gångerna hon har dykt upp på hedvigsborg, för då var jag hos systrarna för det mesta. Och hon bor mer eller mindre med sin F nu..
Och dååeee.. pratade jag och Z om lite allmänt bjaffs. Om namnbyte und shit. Tyyyyyyyp Horace Engdahl in my <3. Hoppas att han inte blir arg när jag snor hans namn. Det är ju tack vare honom att jag kom på den lysande ideen med att byta mitt namn till ~Divine Whoreass~. Purdy, innit. =D

Och idag (11/12) ska jag fika med snygg Caroline. Woaahhaha!! Såg henne på stan igår, i väntan på Z. Och då sa Carro att vi kunde fika imorgon (alltså) idag för att vi båda bestämde oss för att vara lediga. Höhö.

OMGGGGGGGG following with EEEEEEVEN better news;;; Jag ska träffa Karin den 23/12!!!1112 Fatta lycka!?!? Oh bliss! Oh happy day! Och jag ska åka upp med henne på julaftonskvällen till stockis. =DDDDDDDD *i dies* Och jag får vara med henne på nyår meeeeeeeed!! It's like christmas all over again... O_o Errr.. It kind is. LOL MOHAHAHAHAHROLFLMAO!!
IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE IMMA GONNA GO TOO HELL WHEN I DIE!!!!!!
Älskar Conan. Saknar Conan. Vi har inte tv4+. Meeeeeeen fattaaaaaaaaa. KAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRIIIIIIIINNNNNNN!!


 
 
End.