...
Mail som Z skickar till mig på helgon:
Z
Vad menade du när du sa att du känner dig sviken av oss?
Jag
När sa jag det?
Z
Du sa det till min mamma, att du tyckte att du känner dig sviken av oss.
Jag
Jag fick bo hos er pga att jag hade det dåligt hemma och det fick ni veta och ni ville hjälpa mig och jag var väldigt tacksam. Ni visste även att jag inte hade ett jobb och kunde därför inte betala för mig.
Och bara efter en vecka i skolan så MÅSTE ni ha pengar hit och pengar dit.
Jag är till hundra procent medveten om att jag har en skuld till er och det ska självfallet betalas tillbaka. Men ingen av er verkar lite på mig och ni tror att jag tar er tacksamhet för givet och tror att jag skulle bo hos er gratis. Känner ni inte mig eller?
Därför kände jag mig sviken, ledsen och jävligt förbannad när ni båda gaddade ihop er mot mig.
Z
Vi vet att du hade det jobbigt hemma, därför fick du bo hos oss så du skulle komma ifrån det och börja om på nytt. Men mest hela tiden gick du bara och segade. Dessutom, nu när du fick pengar, när du var i Stockholm, vart gjorde du av dem? Du hade lovat mamma 1000:- , gav du till systrarna först eller? Är det viktigare att betala tillbaka till dem? Vi litade på dig, att du skulle kämpa med att 1) hitta jobb, men du bara segade. Jag kollade datorns logg några gånger, du hade inte ens besökt Arbetsförmedlingens hemsida på 2 veckor. Det där påvisar att du bara vill dra runt och göra inget. Dessutom gnällde du när du var tvungen att gå på kurser du redan gått på. Dåligt. Sedan har du ju varit dålig på att skicka in papper i tid som ger dig pengar. Vi litade ju på dig, att du skulle fixa saker och inte dra ut på allt. Vi har rätt att bli arga och förbannade, för du har bott hos mamma sedan slutet på maj, och hon har fått 2000:- för det. Tvåtusen ynka kronor. Såklart vi blir upprörda. Och du, som jag känt i 13 år, som varit min vän i 13 år, jag hade högre tankar om dig. Jag trodde du skulle kämpa. Men istället blev jag besviken. Det känns som om du mest bara vill gå och dra, slippa göra något, slippa ta ansvar. Verkar som att du vill det så mycket att du inte ens bryr dig om pengar. Hade du velat ha pengar, så hade du kämpat mycket hårdare än vad du gör. Har du ens ringt till CSN som du sa att du skulle göra?
Jag
Jag är besviken på dig bara för att du fortfarande inte fattar. Vad som är gjort är gjort. Du kan kalla mig för lat och seg hur mycket du vill, jag vet inte, du mår ju tydligen bra av att tracka på andra. Men nu har jag äntligen tagit mig fram, börjat skolan och kämpar bättre än fan.
Så fortsätt du, kasta hur mycket skit som helst på mig, det får du ju en kick av. Eftersom du verkar inte fatta att det är bara pengar det handlar om. Pengar som ska betalas tillbaka.
Uppdateringar kommer.
"Nej jag är inte konflikträdd, jag tycker bara om att trasha dig och kasta så mycket skit som möjligt på nätet för att det får mig att må så jävla bra när jag går och lägger mig i sängen tillsammans med världens fulaste snubbe"
BITCH
Z
Det är jättebra att du ÄNTLIGEN börjat göra något, men att det har tagit sån tid, och att det varit så segt för dig att få tummen ur. Jag kommer ihåg i somras, precis i början när du flyttade till mamma, så blev du sur för att jag tog med dig på viktiga saker som du inte hade kommit på själv. Du har bara blivit sur när man försökt hjälpa dig, sur när man förklarar att ”såhär funkar det”, sur, och gått, blivit asocial i flera dagar. Du vet, man tröttnar på det beteendet. Och hjälpa dig var man ju tvungen till, annars skulle ingenting ha hänt. Men du är bara sur. Dessutom trackar inte jag dig, jag förklarar hur det ligger till, vad jag tycker, vad jag känner, och mina åsikter och tankar överlag. Och nej, jag får ingen kick av det, jag är bara irriterad och arg över hela situationen och vill att den skall lösas snabbt, men tja, du har ju sett till att det bara dras ut på, i och med klantigheter. Ja, 100% är inte ditt fel, det är jag medveten om, men säkert runt 98% är det. När det kommer till pengar heter det inte ”bara”, då har du missuppfattat hela grejen med pengar. Har du inga pengar kan man inte leva. Och eftersom du satt ett ”bara” framför pengar, så visar ju det precis hur mycket (not) du bryr dig om att betala tillbaka dina skulder. Men tja, det är tydligen viktigare att din familj får pengar först, får jag anta eftersom du inte svarade på min föregående fråga i förra mejlet. Och vad menar du med att jag inte fattar?
Jag
Jag säger det en gång till till dig, tredje gången gillt, okej?
Vilken tjomme som helst vet att man inte kan betala för nåt när man inte ens äger pengar. Och det har jag inte gjort. Men det är på väg att lösa sig. Men du å andra sidan fokuserar endast på det negativa och tror det värsta om mig och väntar på att jag ska misslyckas för att sen göra det du gör nu - nedvärdera andra så att du ska må bra själv.
Du verkar som om du har känt mig i tio minuter och tror inte på ett enda ord jag säger till dig. JA, jag vet att jag har gjort fel och det sa jag till dig, den fredagen i skolan när vi satt i biblioteket och vi pratade lite. Att jag alltid haft svårt för att be om hjälp. Varför måste du fortsätta älta det gång på gång när det är på väg att lösas?! Det är det du inte fattar.
Z
Vad menade du när du sa att du känner dig sviken av oss?
Jag
När sa jag det?
Z
Du sa det till min mamma, att du tyckte att du känner dig sviken av oss.
Jag
Jag fick bo hos er pga att jag hade det dåligt hemma och det fick ni veta och ni ville hjälpa mig och jag var väldigt tacksam. Ni visste även att jag inte hade ett jobb och kunde därför inte betala för mig.
Och bara efter en vecka i skolan så MÅSTE ni ha pengar hit och pengar dit.
Jag är till hundra procent medveten om att jag har en skuld till er och det ska självfallet betalas tillbaka. Men ingen av er verkar lite på mig och ni tror att jag tar er tacksamhet för givet och tror att jag skulle bo hos er gratis. Känner ni inte mig eller?
Därför kände jag mig sviken, ledsen och jävligt förbannad när ni båda gaddade ihop er mot mig.
Z
Vi vet att du hade det jobbigt hemma, därför fick du bo hos oss så du skulle komma ifrån det och börja om på nytt. Men mest hela tiden gick du bara och segade. Dessutom, nu när du fick pengar, när du var i Stockholm, vart gjorde du av dem? Du hade lovat mamma 1000:- , gav du till systrarna först eller? Är det viktigare att betala tillbaka till dem? Vi litade på dig, att du skulle kämpa med att 1) hitta jobb, men du bara segade. Jag kollade datorns logg några gånger, du hade inte ens besökt Arbetsförmedlingens hemsida på 2 veckor. Det där påvisar att du bara vill dra runt och göra inget. Dessutom gnällde du när du var tvungen att gå på kurser du redan gått på. Dåligt. Sedan har du ju varit dålig på att skicka in papper i tid som ger dig pengar. Vi litade ju på dig, att du skulle fixa saker och inte dra ut på allt. Vi har rätt att bli arga och förbannade, för du har bott hos mamma sedan slutet på maj, och hon har fått 2000:- för det. Tvåtusen ynka kronor. Såklart vi blir upprörda. Och du, som jag känt i 13 år, som varit min vän i 13 år, jag hade högre tankar om dig. Jag trodde du skulle kämpa. Men istället blev jag besviken. Det känns som om du mest bara vill gå och dra, slippa göra något, slippa ta ansvar. Verkar som att du vill det så mycket att du inte ens bryr dig om pengar. Hade du velat ha pengar, så hade du kämpat mycket hårdare än vad du gör. Har du ens ringt till CSN som du sa att du skulle göra?
Jag
Jag är besviken på dig bara för att du fortfarande inte fattar. Vad som är gjort är gjort. Du kan kalla mig för lat och seg hur mycket du vill, jag vet inte, du mår ju tydligen bra av att tracka på andra. Men nu har jag äntligen tagit mig fram, börjat skolan och kämpar bättre än fan.
Så fortsätt du, kasta hur mycket skit som helst på mig, det får du ju en kick av. Eftersom du verkar inte fatta att det är bara pengar det handlar om. Pengar som ska betalas tillbaka.
Uppdateringar kommer.
"Nej jag är inte konflikträdd, jag tycker bara om att trasha dig och kasta så mycket skit som möjligt på nätet för att det får mig att må så jävla bra när jag går och lägger mig i sängen tillsammans med världens fulaste snubbe"
BITCH
Z
Det är jättebra att du ÄNTLIGEN börjat göra något, men att det har tagit sån tid, och att det varit så segt för dig att få tummen ur. Jag kommer ihåg i somras, precis i början när du flyttade till mamma, så blev du sur för att jag tog med dig på viktiga saker som du inte hade kommit på själv. Du har bara blivit sur när man försökt hjälpa dig, sur när man förklarar att ”såhär funkar det”, sur, och gått, blivit asocial i flera dagar. Du vet, man tröttnar på det beteendet. Och hjälpa dig var man ju tvungen till, annars skulle ingenting ha hänt. Men du är bara sur. Dessutom trackar inte jag dig, jag förklarar hur det ligger till, vad jag tycker, vad jag känner, och mina åsikter och tankar överlag. Och nej, jag får ingen kick av det, jag är bara irriterad och arg över hela situationen och vill att den skall lösas snabbt, men tja, du har ju sett till att det bara dras ut på, i och med klantigheter. Ja, 100% är inte ditt fel, det är jag medveten om, men säkert runt 98% är det. När det kommer till pengar heter det inte ”bara”, då har du missuppfattat hela grejen med pengar. Har du inga pengar kan man inte leva. Och eftersom du satt ett ”bara” framför pengar, så visar ju det precis hur mycket (not) du bryr dig om att betala tillbaka dina skulder. Men tja, det är tydligen viktigare att din familj får pengar först, får jag anta eftersom du inte svarade på min föregående fråga i förra mejlet. Och vad menar du med att jag inte fattar?
Jag
Jag säger det en gång till till dig, tredje gången gillt, okej?
Vilken tjomme som helst vet att man inte kan betala för nåt när man inte ens äger pengar. Och det har jag inte gjort. Men det är på väg att lösa sig. Men du å andra sidan fokuserar endast på det negativa och tror det värsta om mig och väntar på att jag ska misslyckas för att sen göra det du gör nu - nedvärdera andra så att du ska må bra själv.
Du verkar som om du har känt mig i tio minuter och tror inte på ett enda ord jag säger till dig. JA, jag vet att jag har gjort fel och det sa jag till dig, den fredagen i skolan när vi satt i biblioteket och vi pratade lite. Att jag alltid haft svårt för att be om hjälp. Varför måste du fortsätta älta det gång på gång när det är på väg att lösas?! Det är det du inte fattar.
Kommentarer
Trackback