cryofmankind

Giv mig styrka!
Kalla mig vad fan som helst, kalla mig blödig, smörig horig, jag bryr mig inte. Men attityd som syster Su är som att få knytnävsslag i ett redan förstört tomrum som jag med all ork och styrka jag har kvar i mig själv att fylla. Fan att det ska kräva en enda snetändning. Och nu sitter jag och tänker "varför tänkte inte jag på det här?"
Vet inte varför jag tar åt mig så mycket heller. Hela dagen har tett sig väl, jag har pratat med honom, med K och lett åt min framtid.

I min naivitet, alltså jag lekte bara med tanken att jag kunde köpa biljetten till honom (biljetten som är tur och retur, en månad i Melbourne kostar i dagsläget 9693:- vilket är det billigast alternativet jag har sett sen jag letat) redan idag, så har jag fått det gjort och att jag får nåt att se fram emot.
Men jag har inte tillräckligt för hela biljetten.

Min första tanke var att jag kunde låna till mig det sista, inget mer med det. Frågade alltså syster Su först (tänkte fråga bror senare, men har inte gjort. Tänker heller inte göra).
Det slutade med att hon tycker följande:
1. Att jag inte ska åka till honom, det är för mycket pengar för han skull.
2. Varför ska jag åka och slösa?
3. Varför kommer han inte hit?
4. Varför kan vi inte synas halvvägs så att det blir 50/50?
5. Varför kan han inte betala hälften?

Svaren på hennes kommentarer blev:
1. Jag vill åka, jag gör det för min skull och han skulle göra det samma för mig.
2. Jag vill åka, det är inte slösa i mina ögon. Jag spenderar alltså inte alla mina pengar.
3. Var skulle vi vara om han kom hit?
4-5. Jag har redan bestämt mig för att åka till honom. Till hans stad, där han bor och känner till allt. Jag kommer få gratis boende, jag kommer för fan bo i hans säng (sa inte det sistnämnda till henne). Och jag kommer bo hos honom i en månad och behöver inte bry mig om andra utgifter.

Det som stör mig mest är att jag stör mig på allt det här. Det är komiskt egentligen. Jag ville leka spontan och göra en spontan grej, men det sket sig. Visst, fine. Men tja... Detta är Su sätt att uttrycka sin oro. Hon avslutade med att säga "jag vill inte att du ska åka, bli sårad och sen ångra det hela".
Och sen drog hon ihop en historia som hände henne när hon var 13-14-15 år? Hon träffade en kille, fråga mig inte hur, men jag antar via nätet. Men hon berättade att hon träffade honom och ångrade det när de sågs.

Hur i helvete kan man jämföra våra historier? Hon är nazi ut i fingertopparna och tar allt man säger till henne bokstavligt talat. Och man får gå på tå för att inte säga något som gör henne förbannad. Kritik är inte att tala om. Hon kommer hata dig för resten av ditt liv.

Jag frågade om hon inte ens var glad för min skull? "Jo visst, vill inte att du ska bli såradblablablablaalbalbalbalba" Jag vet, jag borde inte ta åt mig. Jag är väl störd för att vilja gråta i detta stund.
Visst har jag aldrig ägt tillräckligt med pengar som fått mig att känna mig självständig någonsin. Men det här inte precis något jag har funderat på över en kväll och det handlar inte om att jag ska slösa. Jag kommer göra av med en tredjedel av mina löner. Det är inte slutet! Jag lovar! Jag har alltid levt knapert.
Men varför får jag inte njuta en månad av mitt liv hos någon som faktiskt älskar mig som sin. Jag älskar honom som min.

Orkar inte.


End.