...
Jag står inte ut, helt seriöst, jag står inte ut. Jag orkar inte med att känna av min obefintlighet. Varför finns jag till när jag vet att jag inte gör någon nytta? och till vilken nytta?!
Måhända att jag kan ses som en svag människa när jag tar illa vid när min 17 åriga lillasyster kritiserar mig. Men jag kan inte hjälpa det. Jag blir ledsen över situationen.
Hon har redan klargjort faktumet att hon tar varje ord man säger till henne bokstavligt talat.
Och säg mig, snälla, var min fråga så jävla obefogad? Ja i hennes öron. Ett annat faktum är att jag vet hur bra hon mår efter att ha dumförklarat sin 23 åriga storasyster. Jag vet. Hon försöker, av nån outgrundlig anledning att låta så förnuftig som möjligt. HerreZlatan! Du är bara 17, försök inte vara äldre än vad du är.
Vid sängdags igår kväll ställer jag mina systrar frågan "är ni sjuka"? Missuppfattningarna blev abnorma, jag förstår egentligen inte vad som gick fel där. Men frågan väckte olustkänslor hos Su och hon påstod att frågan var ställd som om jag undrade om de var psykiskt rubbade... Que?!
Alltså förra veckan var jag krasslig och hade ont i halsen och dessförinnan var de båda också krassliga. Och jag hade inte varit hemma sedan fredag morgon och jag kom hem måndag eftermiddag.
Med andra ord ville jag bara veta om de var sjuka. Jag ville veta hur de mådde, men jag använde andra ord. Och tydligen ska jag inte ställa sådana konstiga frågor, eftersom frågan i sig var rubbad.. Men om nån upplever mig otydlig och vill veta vad jag menar, så kan man redan i början av diskussionen fråga orsakerna och anledningarna till frågan. Men inte. Istället fick jag mestadels "varför, varför, varför, varför?" tillbaka som svar..
Jajamän, det måste ha varit världens dummaste fråga, helt obefogat iochmed influenstider osv.. Jupp jupp.
När jag väl hade förklarat vad jag menade efter många minuter, så blir det ändå fel. Jag står inte ut med trångsynta människor. Jag sa det till henne "det är inte så bra att du tar allt man säger till dig bokstavligt talat, det kommer inte hjälpa dig i längden". Vaddå längden, vad har det med saken att göra? Que?!
Den här bruden ska bli psykolog. Jupp jupp.
Och den kommer, känslan, det kryper fram och täpper igen mina organ och fyller mig med tonvis av ångest. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad håller jag på med? Ångesten är det svarta i mitt kaffe, det är där, oundvikligen.
Jag skippar lunchen och gråter i ett tomt klassrum. Kul jul.
End.
Måhända att jag kan ses som en svag människa när jag tar illa vid när min 17 åriga lillasyster kritiserar mig. Men jag kan inte hjälpa det. Jag blir ledsen över situationen.
Hon har redan klargjort faktumet att hon tar varje ord man säger till henne bokstavligt talat.
Och säg mig, snälla, var min fråga så jävla obefogad? Ja i hennes öron. Ett annat faktum är att jag vet hur bra hon mår efter att ha dumförklarat sin 23 åriga storasyster. Jag vet. Hon försöker, av nån outgrundlig anledning att låta så förnuftig som möjligt. HerreZlatan! Du är bara 17, försök inte vara äldre än vad du är.
Vid sängdags igår kväll ställer jag mina systrar frågan "är ni sjuka"? Missuppfattningarna blev abnorma, jag förstår egentligen inte vad som gick fel där. Men frågan väckte olustkänslor hos Su och hon påstod att frågan var ställd som om jag undrade om de var psykiskt rubbade... Que?!
Alltså förra veckan var jag krasslig och hade ont i halsen och dessförinnan var de båda också krassliga. Och jag hade inte varit hemma sedan fredag morgon och jag kom hem måndag eftermiddag.
Med andra ord ville jag bara veta om de var sjuka. Jag ville veta hur de mådde, men jag använde andra ord. Och tydligen ska jag inte ställa sådana konstiga frågor, eftersom frågan i sig var rubbad.. Men om nån upplever mig otydlig och vill veta vad jag menar, så kan man redan i början av diskussionen fråga orsakerna och anledningarna till frågan. Men inte. Istället fick jag mestadels "varför, varför, varför, varför?" tillbaka som svar..
Jajamän, det måste ha varit världens dummaste fråga, helt obefogat iochmed influenstider osv.. Jupp jupp.
När jag väl hade förklarat vad jag menade efter många minuter, så blir det ändå fel. Jag står inte ut med trångsynta människor. Jag sa det till henne "det är inte så bra att du tar allt man säger till dig bokstavligt talat, det kommer inte hjälpa dig i längden". Vaddå längden, vad har det med saken att göra? Que?!
Den här bruden ska bli psykolog. Jupp jupp.
Och den kommer, känslan, det kryper fram och täpper igen mina organ och fyller mig med tonvis av ångest. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad håller jag på med? Ångesten är det svarta i mitt kaffe, det är där, oundvikligen.
Jag skippar lunchen och gråter i ett tomt klassrum. Kul jul.
End.
...
Tack S och det vidomsstinna missfostret.
Jag ville egentligen bara påpeka min frustration. Det är ändå mäkta konstigt att jag inte har pistol whippat dem som verkligen förtjänar det. Bah humbug säger jag bara till dem!
Jag är ändå pretty stolt över mitt mvg som jag fick i slutbetyg i kursen etik och livsfrågor. Fick dessutom mvg på provet vi hade förra veckan (samma kurs), men jag hade hoppat över 2-3 ord som man skulle förklara. Haha.
På HELT riktigt, och inte skoj, jag menar allvar - seriöst.. Vad är det för fel på syster Su?!??!
Igår kväll pratade vi lite innan vi skulle lägga oss och hon säger apropå ingenting "jag vet vad du kan ge mig till födelsedagspresent eller julklapp - en locktång!"
"Du som plattar ditt hår, även om det är rakt, lool!!" säger jag och hon replikerar
"Ja men du är så tråkig, du säger att du inte ska köpa kläder, skor, väskor till mig"
Jag inflikar: "Nej, eftersom du har mycket av allt det, jag kan inte din smak, eller storlek osv, så det är bättre om du väljer ut saker själv.."
"Bara för att du kollar på de minsta storlekerna när du letar kläder till dig själv - det är därför du aldrig hittar kläder när du handlar" gormar syster Su.
"Nej, det blir oftast att jag går till H&M och tittar på kläder med storleken 40 och uppåt, för att jag vet att det är min storlek".
Det blir tyst en stund, men jag säger till Su att hon inte behöver tänka på att ge mig nåt till jul/födelsedag, eftersom hon sparar pengar och hon har inte så mycket och jag behöver typ ingenting...
DÅ, då bröt helvetet ut. Hon bah "vaddå får jag inget om inte jag köper nåt till dig?!?"
SUCKKKKKKKKKKKKKKK.................
Under en frukost för några dagar sen pratar vi namnbyten och jag har propsat på att vi tre systrar ska heta Leon i efternamn, mer som en kul grej, men också för att det låter ganska snyggt..
Su: Nä jag vill inte heta Leon i efternamn
(nänä)
Su: Jag vill inte byta mitt förnamn, så jag ska heta Su. Willhelmina Ametist.
(Här gör jag en nigguhplease min, bara på skoj, för att det är så jag gör, HELA JÄVLA tiden bara på skoj återigen och inget illa ment, och skrattar lite) Och jag upprepar men, men Leon då? (lol)
Su blänger på mig och säger att hon skiter fullständigt i vad jag tycker om hennes efternamn och hon visar ett mycket litet mellanrum mellan tumme och pekfinger..
Jahopp.. O_O
Man kan fråga sig vad felet är, men jag har inget svar. Jag har också märkt att det hjälper om jag BARA håller ögonkontakt med henne och inget mer än så. Då uppstår det inga käbbel. Det spelar faktiskt ingen roll vad jag skulle säga om något, det kommer att bli fel (uppenbarligen).
Jag kan bara säga som så här; det är jag som har mvg i etik och livsfrågor.. ...
Jag försöker inte vara den elaka bitchiga storasystern, tvärtom, jag försöker VERKLIGEN förstå vad det handlar om, men det blir ju bara fel. Och jag kan inte hjälpa att störa mig på att varenda halvsekund Su inte gör något så sitter hon och smsar. Det är det enda jag har sett henne göra på ett bra tag. Okej, visst, kul hon har kompisar som hon delar andra saker med o bla bla bla...
Men jag skojar inte, det börjar bli lika jobbigt som när någon äter med öppen mun eller smackar. När Su inte sitter på nätet och chattar då smsar hon konstant.
HJÄLP MOI!?!?!?11!!!1112W2P330EKPL2PKTHXBAINOOBHEX=(
Nu ska jag sluta klaga, men jag blir faktiskt ledsen på tillaron just nu faktiskt. Jag räknar ner till jul till mina shrimpys. =D
End.
Jag ville egentligen bara påpeka min frustration. Det är ändå mäkta konstigt att jag inte har pistol whippat dem som verkligen förtjänar det. Bah humbug säger jag bara till dem!
Jag är ändå pretty stolt över mitt mvg som jag fick i slutbetyg i kursen etik och livsfrågor. Fick dessutom mvg på provet vi hade förra veckan (samma kurs), men jag hade hoppat över 2-3 ord som man skulle förklara. Haha.
På HELT riktigt, och inte skoj, jag menar allvar - seriöst.. Vad är det för fel på syster Su?!??!
Igår kväll pratade vi lite innan vi skulle lägga oss och hon säger apropå ingenting "jag vet vad du kan ge mig till födelsedagspresent eller julklapp - en locktång!"
"Du som plattar ditt hår, även om det är rakt, lool!!" säger jag och hon replikerar
"Ja men du är så tråkig, du säger att du inte ska köpa kläder, skor, väskor till mig"
Jag inflikar: "Nej, eftersom du har mycket av allt det, jag kan inte din smak, eller storlek osv, så det är bättre om du väljer ut saker själv.."
"Bara för att du kollar på de minsta storlekerna när du letar kläder till dig själv - det är därför du aldrig hittar kläder när du handlar" gormar syster Su.
"Nej, det blir oftast att jag går till H&M och tittar på kläder med storleken 40 och uppåt, för att jag vet att det är min storlek".
Det blir tyst en stund, men jag säger till Su att hon inte behöver tänka på att ge mig nåt till jul/födelsedag, eftersom hon sparar pengar och hon har inte så mycket och jag behöver typ ingenting...
DÅ, då bröt helvetet ut. Hon bah "vaddå får jag inget om inte jag köper nåt till dig?!?"
SUCKKKKKKKKKKKKKKK.................
Under en frukost för några dagar sen pratar vi namnbyten och jag har propsat på att vi tre systrar ska heta Leon i efternamn, mer som en kul grej, men också för att det låter ganska snyggt..
Su: Nä jag vill inte heta Leon i efternamn
(nänä)
Su: Jag vill inte byta mitt förnamn, så jag ska heta Su. Willhelmina Ametist.
(Här gör jag en nigguhplease min, bara på skoj, för att det är så jag gör, HELA JÄVLA tiden bara på skoj återigen och inget illa ment, och skrattar lite) Och jag upprepar men, men Leon då? (lol)
Su blänger på mig och säger att hon skiter fullständigt i vad jag tycker om hennes efternamn och hon visar ett mycket litet mellanrum mellan tumme och pekfinger..
Jahopp.. O_O
Man kan fråga sig vad felet är, men jag har inget svar. Jag har också märkt att det hjälper om jag BARA håller ögonkontakt med henne och inget mer än så. Då uppstår det inga käbbel. Det spelar faktiskt ingen roll vad jag skulle säga om något, det kommer att bli fel (uppenbarligen).
Jag kan bara säga som så här; det är jag som har mvg i etik och livsfrågor.. ...
Jag försöker inte vara den elaka bitchiga storasystern, tvärtom, jag försöker VERKLIGEN förstå vad det handlar om, men det blir ju bara fel. Och jag kan inte hjälpa att störa mig på att varenda halvsekund Su inte gör något så sitter hon och smsar. Det är det enda jag har sett henne göra på ett bra tag. Okej, visst, kul hon har kompisar som hon delar andra saker med o bla bla bla...
Men jag skojar inte, det börjar bli lika jobbigt som när någon äter med öppen mun eller smackar. När Su inte sitter på nätet och chattar då smsar hon konstant.
HJÄLP MOI!?!?!?11!!!1112W2P330EKPL2PKTHXBAINOOBHEX=(
Nu ska jag sluta klaga, men jag blir faktiskt ledsen på tillaron just nu faktiskt. Jag räknar ner till jul till mina shrimpys. =D
End.
...
Det tar inte mer än 48 timmar hemifrån innan allt skiter ner sig igen. Och med allt menar jag fucktardsen hemma. Helt seriöst!? I två veckor har jag väntat på min "kom-och-hämta-ditt-pakt" lapp från Bokus, och jag har sagt det till mina systrar att de ska lägga undan tidningar och alla brev som kommer till mig och allt de behöver göra är att lägga det i min garderob. Eftersom min garderob är det enda jag äger i den här horiga lägenheten..
Ha, så får jag ett sms av syster Su där hon skriver att Bokus lappen har kommit och jag kan äntligen hämta mitt paket. Men idag när jag kommer hem har tydligen mor redan hämtat mitt paket och lillebror KL öppnade den bara för att se vad som fanns i... LIKSOM WTF?!?!?!?! HOROR?!?!203EIÖKVIJVKÖP
Okej, det är en sak att morsan går och hämtar den, för att hon såg tydligen sitt namn på lappen, därför trodde hon att någon hade skickat henne något och då hämtade hon den.
Men det jag inte INTTTTTTEEEEEEEEEEE förstår är varför pundhuvudet till idiothora går och öppnar mitt fittpaket?!?! Det står för fan mitt fittnamn längst upp på paketet!?!?!I2wp0dzapödcj
Morsan försvarar lillebror med att säga att "jag bad honom att öppna paketet". Och när jag säger till henne att han inte har någon rätt börjar hon att fnysa.
Minuter efter att jag hoppat in i duschen kommer idioten hem och morsan har väl antagligen stått i hallen och väntat för att jag hörde dem prata. Och hon säger ordagrant "sakar kallar dig idiot och massa dumma grejer för att du öppnade hennes paket. Vem tror hon att hon är, en prinsessa eller?"
Det tar inte mer än 48 timmar, det räcker. Inget i den här horiga tillvaron tillhör mig. Garderoben som jag nämnde innan, den är inte ens min. Jag äger bara tre, fyra hyllor i den. Sen har jag mitt skivställ i ett hörn i vårat rum och madrassen som jag sover på. Det är allt jag har.
End.
Ha, så får jag ett sms av syster Su där hon skriver att Bokus lappen har kommit och jag kan äntligen hämta mitt paket. Men idag när jag kommer hem har tydligen mor redan hämtat mitt paket och lillebror KL öppnade den bara för att se vad som fanns i... LIKSOM WTF?!?!?!?! HOROR?!?!203EIÖKVIJVKÖP
Okej, det är en sak att morsan går och hämtar den, för att hon såg tydligen sitt namn på lappen, därför trodde hon att någon hade skickat henne något och då hämtade hon den.
Men det jag inte INTTTTTTEEEEEEEEEEE förstår är varför pundhuvudet till idiothora går och öppnar mitt fittpaket?!?! Det står för fan mitt fittnamn längst upp på paketet!?!?!I2wp0dzapödcj
Morsan försvarar lillebror med att säga att "jag bad honom att öppna paketet". Och när jag säger till henne att han inte har någon rätt börjar hon att fnysa.
Minuter efter att jag hoppat in i duschen kommer idioten hem och morsan har väl antagligen stått i hallen och väntat för att jag hörde dem prata. Och hon säger ordagrant "sakar kallar dig idiot och massa dumma grejer för att du öppnade hennes paket. Vem tror hon att hon är, en prinsessa eller?"
Det tar inte mer än 48 timmar, det räcker. Inget i den här horiga tillvaron tillhör mig. Garderoben som jag nämnde innan, den är inte ens min. Jag äger bara tre, fyra hyllor i den. Sen har jag mitt skivställ i ett hörn i vårat rum och madrassen som jag sover på. Det är allt jag har.
End.
På begäran
Okej, jag var tvungen att kolla vad jag hade skrivit sist. Det var juli och jag skrev att mor att är tillbaka.
Vad har hänt sen dess?
Ptja, jag har börjat skolan igen. Det i sig funkar väldigt bra, men de första två veckorna har det varit lite mer kaosartat än vanligt. Helt plötsligt handlade det om "vi" mot "dom".. Hatar dumma människor. Jag baxnar.
Det var så mycket mer jag ville skriva. Minns inget av det verkar det som.
Kan berätta att jag har köpt biljett upp till sthlm och jag ska åka upp samma dag som jag ska ha jullov. Då är det Sandra+Karin+Jag=SANT!! Heheh
Jag har även piercat mina öron. Fyra nya hål, två på varje dåråva. Och jag måste ha dessa fula blingblingen i i sex veckor, så jävla ovärt. Men jag har andra örhängen som jag ska sätta i senare.
Och för att fortsätta uppdatera lite (fick läsa fler inlägg bakåt i tiden). Jag fick VG i betyg i psykologi, jag är skitstolt över mig!
Alltså, det här är värt att nämnas också. De senaste månader har syster Su förvandlats till ett pms monster. Det finns inte ett ord man kan säga till henne längre utan att hon tar illa upp. Och hon har sitt space och den försöker jag respektera, men hon blir så jävla arg och tar allt på blodigt allvar. Jag får te x inte stå brevid henne och titta på vad hon gör, om hon sitter vid datorn. Jag får inte titta på tangentbordet heller, för då kan jag lära mig hennes lösenord och jag ser vad hon skriver osv..
Liksom wtf?! Stop taking crazy pills!111221324!?!+ Är det här nån slags tonårsrevolt? för då vill inte jag vara med. That's why i hate kids..
Oh börjar nästan gråta igen.. Höhö, saknar Karin och Sandra och Josy och alla mina snygga vänner.
Ska försöka återkomma när jag är vettigare i skallen. Just nu dunkar M.I.A. i öronen and it's all good.
End.
Vad har hänt sen dess?
Ptja, jag har börjat skolan igen. Det i sig funkar väldigt bra, men de första två veckorna har det varit lite mer kaosartat än vanligt. Helt plötsligt handlade det om "vi" mot "dom".. Hatar dumma människor. Jag baxnar.
Det var så mycket mer jag ville skriva. Minns inget av det verkar det som.
Kan berätta att jag har köpt biljett upp till sthlm och jag ska åka upp samma dag som jag ska ha jullov. Då är det Sandra+Karin+Jag=SANT!! Heheh
Jag har även piercat mina öron. Fyra nya hål, två på varje dåråva. Och jag måste ha dessa fula blingblingen i i sex veckor, så jävla ovärt. Men jag har andra örhängen som jag ska sätta i senare.
Och för att fortsätta uppdatera lite (fick läsa fler inlägg bakåt i tiden). Jag fick VG i betyg i psykologi, jag är skitstolt över mig!
Alltså, det här är värt att nämnas också. De senaste månader har syster Su förvandlats till ett pms monster. Det finns inte ett ord man kan säga till henne längre utan att hon tar illa upp. Och hon har sitt space och den försöker jag respektera, men hon blir så jävla arg och tar allt på blodigt allvar. Jag får te x inte stå brevid henne och titta på vad hon gör, om hon sitter vid datorn. Jag får inte titta på tangentbordet heller, för då kan jag lära mig hennes lösenord och jag ser vad hon skriver osv..
Liksom wtf?! Stop taking crazy pills!111221324!?!+ Är det här nån slags tonårsrevolt? för då vill inte jag vara med. That's why i hate kids..
Oh börjar nästan gråta igen.. Höhö, saknar Karin och Sandra och Josy och alla mina snygga vänner.
Ska försöka återkomma när jag är vettigare i skallen. Just nu dunkar M.I.A. i öronen and it's all good.
End.