...
Nu har det hänt.
I och med att lillbröderna har vänta på dygnet ( de sover tills mycket sent på kvällen och är därmed vakna hela natten, medans alla andra sover. Oså beteer de sej som om det vore morgon. Klockan tre o fyra kommer de till köket och ska ha mat, men mor lyckas alltid vakna och säga till dem att de inte får hålla på så och då blir de arga och slänger med dörrar n whatnot) fick mor ett knäpp.
Hon sa helt enkelt att de inte kunde hålla på så - sova hela dagarna och vara uppe och störa på nätterna. Och så borde jag också passa mej. Jag _ska_ inte längre gå runt som jag gör hemma. Alltså snylta på allt och inte ge nåt tillbaka. Inget jobb eller utbildning har man och inte vill jag gifta mej, nej ack och ve, jag borde helt enkelt brinna. Om mor fick bestämma alltså.
Jag är den enda som seriöst och aktivt söker arbete, det vet alla. Men nu ikväll undrar lillasyster Su vad jag gör för fel. Jag svarar att jag inte vet. Varför frågar du inte, undrar hon. Då svarar jag att om ett företag inte vill ha mej hos sej, så skiter jag i företaget. Jag har sökt alla jobb som en person i min position kan söka, dvs jag kan ju inte söka jobb som kräver läkarutbildning eller körkort, osvosv..
Hon avsluta med "man kan inte prata med dej". Hon har nog fått för sej att det ska vara en dans på rosor att få ett jobb. Hon frågar hela tiden vad gör DU för fel. Självklart ligger ju felet hos mej, visst, visst, man tackar.
"Ja, men varför fick storebror ett jobb så fort?!"
Först och främst, han är en sportig och aktiv KILLE/MAN med körkort och en annan gymnasieutbildning än jag (om det betyder nåt).
Det verkade inte hjälpa heller, hon blev bara ännu argare på mej. O_o
Hon sa hela tiden "du får sätta dej i hennes (mor) situation, hur tror du att hon känner sej när dom, ni håller på?!" Och jag visste inte ens vart jag skulle börja förklara att sen far lämnade oss la hon nästan all ansvar på oss. Och sen när hon fick mindre och mindre pengar utav oss (genom barnbidrag alltså), skrevs det helt nya kapitlar om hat.
Mor är kanske den enda människan som ger mej så mycket skuld att det känns fysiskt, fastän jag hatar henne och inte skulle tveka en sekund på att döda henne. Jag är fullkomligt seriös. Jag tar mitt straff, de får stämpla mej som sjuk, men jag vill helhjärtat döda henne.
"Ja, men tänk på hur hon har det". De flesta problemen hon har med mina bröder är att de inte går till skolan. Men det har inte hindrat henne att införskaffa datorer efter datorer till dem. Förse dem med snus, även om de inte ber om det och trotts att de har låneskulder till henne, vilket hon gärna påpekar. Oså köper hon saker som bara de tycker om. Ingen annan tycker t. ex. om kaviar eller bacon, men ändå så har vi rätt gott om det.. Och hon håller på med allt sånt skit!!
En minut efter att lillasyster slutat prata med mej, kommer mor in i rummet och säger "jag vill inte höra din röst". Jag svarar att jag prata hur mycket jag vill med Su och sen gick båda härifrån.. Bort ifrån rummet och mej.
Det var fyrahundra slag i skrevet. Om inte ens en intelligent människa som min lillasyster förstår vad jag går igenom, hurihelvete ska jag ens börja förklara det för mor. Alltså hon kräver alltid svar på fråga om varför jag inte gifter mej. Tydligen har jag inget annat i livet än just giftermål. Och det spelar INGEN roll hur många miljoner gånger jag säger att jag ALDRIG tänker gifta mej, inte ens med en person jag gillar.
Jag fick hela tiden flashbacks från när jag och Z mailade varandra. Hon anklagade mej för att jag inte alls tog nåt på allvar osv.. Och sen skyllde hon på hur jag såg ut, mina kläder..
Nu får det vara nog.
Det är heller ingen som visar ånger, ingen som ber om ursäkt. Och nu sitter systrarna och skickar meddelanden till varandra genom bluetooth via deras telefoner. *Buäbuä jag hatar Sakar* *Buä, mm jag med och dom två andra också buäbuä* *MM, buä, stackars mamma buäbuä*
Antar att det skulle låta lite såhär.
Seriöst jag kastar in handduken. Jag är inte längre behövd någonstans. Jag är väldigt mycket värdelös. Och för att inte börja spy pga hat och skuld, tänker jag ännu en gång skära upp armarna.
God natt.
End.
I och med att lillbröderna har vänta på dygnet ( de sover tills mycket sent på kvällen och är därmed vakna hela natten, medans alla andra sover. Oså beteer de sej som om det vore morgon. Klockan tre o fyra kommer de till köket och ska ha mat, men mor lyckas alltid vakna och säga till dem att de inte får hålla på så och då blir de arga och slänger med dörrar n whatnot) fick mor ett knäpp.
Hon sa helt enkelt att de inte kunde hålla på så - sova hela dagarna och vara uppe och störa på nätterna. Och så borde jag också passa mej. Jag _ska_ inte längre gå runt som jag gör hemma. Alltså snylta på allt och inte ge nåt tillbaka. Inget jobb eller utbildning har man och inte vill jag gifta mej, nej ack och ve, jag borde helt enkelt brinna. Om mor fick bestämma alltså.
Jag är den enda som seriöst och aktivt söker arbete, det vet alla. Men nu ikväll undrar lillasyster Su vad jag gör för fel. Jag svarar att jag inte vet. Varför frågar du inte, undrar hon. Då svarar jag att om ett företag inte vill ha mej hos sej, så skiter jag i företaget. Jag har sökt alla jobb som en person i min position kan söka, dvs jag kan ju inte söka jobb som kräver läkarutbildning eller körkort, osvosv..
Hon avsluta med "man kan inte prata med dej". Hon har nog fått för sej att det ska vara en dans på rosor att få ett jobb. Hon frågar hela tiden vad gör DU för fel. Självklart ligger ju felet hos mej, visst, visst, man tackar.
"Ja, men varför fick storebror ett jobb så fort?!"
Först och främst, han är en sportig och aktiv KILLE/MAN med körkort och en annan gymnasieutbildning än jag (om det betyder nåt).
Det verkade inte hjälpa heller, hon blev bara ännu argare på mej. O_o
Hon sa hela tiden "du får sätta dej i hennes (mor) situation, hur tror du att hon känner sej när dom, ni håller på?!" Och jag visste inte ens vart jag skulle börja förklara att sen far lämnade oss la hon nästan all ansvar på oss. Och sen när hon fick mindre och mindre pengar utav oss (genom barnbidrag alltså), skrevs det helt nya kapitlar om hat.
Mor är kanske den enda människan som ger mej så mycket skuld att det känns fysiskt, fastän jag hatar henne och inte skulle tveka en sekund på att döda henne. Jag är fullkomligt seriös. Jag tar mitt straff, de får stämpla mej som sjuk, men jag vill helhjärtat döda henne.
"Ja, men tänk på hur hon har det". De flesta problemen hon har med mina bröder är att de inte går till skolan. Men det har inte hindrat henne att införskaffa datorer efter datorer till dem. Förse dem med snus, även om de inte ber om det och trotts att de har låneskulder till henne, vilket hon gärna påpekar. Oså köper hon saker som bara de tycker om. Ingen annan tycker t. ex. om kaviar eller bacon, men ändå så har vi rätt gott om det.. Och hon håller på med allt sånt skit!!
En minut efter att lillasyster slutat prata med mej, kommer mor in i rummet och säger "jag vill inte höra din röst". Jag svarar att jag prata hur mycket jag vill med Su och sen gick båda härifrån.. Bort ifrån rummet och mej.
Det var fyrahundra slag i skrevet. Om inte ens en intelligent människa som min lillasyster förstår vad jag går igenom, hurihelvete ska jag ens börja förklara det för mor. Alltså hon kräver alltid svar på fråga om varför jag inte gifter mej. Tydligen har jag inget annat i livet än just giftermål. Och det spelar INGEN roll hur många miljoner gånger jag säger att jag ALDRIG tänker gifta mej, inte ens med en person jag gillar.
Jag fick hela tiden flashbacks från när jag och Z mailade varandra. Hon anklagade mej för att jag inte alls tog nåt på allvar osv.. Och sen skyllde hon på hur jag såg ut, mina kläder..
Nu får det vara nog.
Det är heller ingen som visar ånger, ingen som ber om ursäkt. Och nu sitter systrarna och skickar meddelanden till varandra genom bluetooth via deras telefoner. *Buäbuä jag hatar Sakar* *Buä, mm jag med och dom två andra också buäbuä* *MM, buä, stackars mamma buäbuä*
Antar att det skulle låta lite såhär.
Seriöst jag kastar in handduken. Jag är inte längre behövd någonstans. Jag är väldigt mycket värdelös. Och för att inte börja spy pga hat och skuld, tänker jag ännu en gång skära upp armarna.
God natt.
End.
Kommentarer
Trackback