cryofmankind

Igår var det den värsta dagen på länge.
För ett par månader sen fick tanten för sej att lura Radiotjänst. Den snåla apan hade inte lust att betala tvavgiften (två tusen kronor/år) och bad mej ringa och övertala dem att vi inte ägde en fungerande tv och tänkte inte längre betala. Det var iofs sant då. Tvn var sönder, men tanten tog den på lagning och vi fortsatte att kolla på tv utan problem i några månader. Lagbrott 1.
Och igår kväll (ungefär då Vänner började) kom en gubbe från RT (lillasyster Sima öppnade dörren), han hade namnbricka och hela köret och frågade upprepade gånger om vi hade en tv. Jag svarade nej först. Sen ja, men den fungerar inte. Då tog han upp en mätare från fickan som blinkade och sa "jo, ni har en tv". Han frågade om lite uppgifter och jag sa att lägenheten tillhörde min mor och inte mej, men jag fick skriva på en lapp som uppgiftslämnare.

Det första tantjäveln gör är att skylla på Sima som öppnade dörren. Det var rätt jävla befängt. Det var inte som om han inte skulle märka att någon inte var hemma. Vi höll ju på och gapade som vi brukar göra. Och jag sa till tanten att även om vi inte öppnade så skulle en annan komma och han kan t.o.m. ha med sej fullmakt, eller rent av polis, för vi begår ju ett BROTT. Och då kan de fanimej komma in i lägenheten och bevisa att tvn fungerar perfekt och vi får böta. Men det ville inte tanthoran lyssna på!

Den äckliga excuse for life började skrika på alla och sa vilka värdelösa barn vi var som inte kunde ljuga bättre. Den äckliga horan drog till med en massa påståenden om att fyra miljoner (O_O) svenskar absolut inte betalar tvavgiften. Och inte en enda jävel på markland, heck, på hela jävla hässleholmen betalar den! Och att han snubben kom bara till våran lägenhet. Av alla lägenheter i byggnaden och i det här området så är det bara vi som var dumma nog och svarade på hans frågor.

"Du skulle sagt att jag inte var hemma!!"
-Men det spelar ingen roll om jag sa att du  var hemma eller inte. Allt han undrade var om lägenheten var skriven på mej och då svarade jag "nej, på min mor"!
"Varför sa du att vi har en tv då?!?!?!"
-Han tog fram en mätare och sa att vi hade en. Jag sa nej två gånger!! Eftersom vi bor i en hyrd lägenhet så visas det väl nånstans att vi fortfarande använder oss av en tv!

Vid det här laget blev Sima så rädd att hon började gråta. Vi tog tillflykt in till sovrummet och lillebror Khabat kom och tröstade henne. Susann var också rädd, men hon höll igen tårarna.
Horan kom in i sovrummet och började gapa ännu mer. Kallade mej mer namn än någonsin. Sa saker som att jag borde skämmas för att jag plockar ögonbrynen. Om hur fet jag var osvosv.. Det sket jag i. Även jag höll igen. Horan började kasta ner saker från den lilla tvn som låg i sovrummet (den funkar inte, och därför används inte heller) och skrek att hon skiter i om polisen kommer, hon ska bannemej kasta ner den lilla tvn från sovrumsfönstret.
Jag reste på mej och blockerade horans väg. Höll om tvn så att hon inte kunde komma åt. Jag sa att om hon höll på såhär så ringer jag personligen till farbror blå så att de tar henne.

Alla var i sovrummet och skrek och bad henne att sluta. Mycket motvilligt går äcklet förbi mej, mot dörren och slår mej i huvudet. Jag passar även på att ta i så hårt jag kunde för att skada horan, men lyckades bara röra vid horans axel. Nu stod horan i dörröppningen och skrek. Skrek på KT som inte skulle trösta Sima, för det var hennes fel att det här började. Skrek på mej ännu mej.

Horan gick mot köket (det är där hon ligger och sover) och började babbla med lillebror Khalil. Jag stängde igen dörren. Fick ont i halsen av allt skrikande och av den där klumpen som gjorde svårt att svälja. Men jag höll igen. Jag försökte lätta upp stämningen. Sima grät inte längre. KL satt framför datorn igen och det började bli tyst. Mina syskon och jag var i sovrummet och viskade till varann.
Om hur horan var när vi var yngre. Om att far hade lurat henne till att göra så många barn för att i Sverige får man barnbidrag. Och hur allt gick nerför när far lämnade oss. Sen blev storebror myndig och då fick hon ingen barnbidrag från honom och därför fick han inte längre stanna kvar med oss. Samma sak gällde med mej. Och horans hat började växa ännu mer.

Det går inte en dag då horan högt mummlar för sej sej själv att "lyckans ost, den som inte har oss som deras ungar". "Ack och ve, varför ska mina barn vara så värdelösa?! Varför fick jag en no-good-hora till dotter (jag då)?! Varför händer allt ont mej?!!?"

Horan kom tillbaka till sovrummet och frågade denna gång, med en mer sansad röst om vad jag höll på med innan vid dörren. Jag förklarade ännu en gång att gubben hade med sej än mätare av nåt slag som blinkade och att det var inte mer jag kunde göra. Samma sak gällde om man bara hade en video och/eller dvdspelare. Det räknades också. "Men då tar jag bort allt imorgon". -Knock yourself out! Det är din tv, sa jag.
Su. nämnde att redan förregår sa horan att hon ville skaffa en plattskärm. Och ändå skriker horan på OSS om att det är bara för oss hon har köpt vår nuvarande tv.
Den monstruösa saken till tv vi har kostade femton tusen spänn. Ingen visste varför hon köpte den. En dag dök det upp fyra snubbar som fick bära in skiten och horan var rätt jävla nöjd med sej själv. "Jag fick den på avbetalning." -Men vi behöver inte en till tv, absolut inte en som kostar mer än hela din lön.

Jag bad KT att gå och lägga sej och jag kunde hålla ögonen på mina systrar. Han såg dödstrött ut. Jag lovade att hålla mej vaken tills jag var nästan helt hundra på att även horan hade sovit.
Vi elva tiden nångång hör man horans hulkande från köket. Hon gråtpratar och bönar och ber om samma sak som förut. "Varför lämnade han (far) mej med alla dessa ungar?! Varför ska mina barn vara så odugliga?!" Jag hörde mitt namn också och vilken stöddig hora jag var som trotsade henne.

Jag stannade upp tills midnatt. Det blev ganska tyst då. Alla hade lagt sej. Även bröderna.
Att jag vill ta mitt liv låter inte så konstigt nu, va? Men just nu är jag rädd för systrarnas säkerhet. Jag är inte så dum att jag överger dem i en situation som denna.
 
 
 
End.