And i Walk with Them
Would you look at that?
Seriöst, jag måste vara schizofren!
Jag svalde allt vad stolthet heter och gav mej in i självföraktet.
Mor satt i hallen o berättade om en artonårig tjej som hade fått jobb och de har bara bott i Sverige i tre år. Och hon satt i hallen och grät. Jag stod i köket och diskade en gammal fat.
Hon tjatade om den där tjejen en stund till. Sen sa hon "inte ens Susann skriver en ansökan åt mej, inte du, inte hon. Och jag som ska ha döttrar.. jojo!"
Min första tanke var ju att kasta nåt vasst på henne, för jag var omringad av vassa objekt. Men sen gjorde jag det. Efter att jag hade diskat klart tog jag fram papper och penna och frågade henne om vilken utbildning hon har och vilka jobb hon har haft.
Jag skrev rent en ansökan till henne och sparade den på en diskett som hon fick.
Nu var det avklarat.
Och jag hoppas att jag kan få en bit mat i mej nu. Jag tror att jag kommer svimma vilken minut som helst nu. Jag åt mat igår vid fem på eftermiddagen.. Hey! Snart tjugofyra timmar sen jag åt! Would you look at that? Jag har faktiskt gått längre utan mat..
Tror att det var mer än tre dagar eller så. Jag var sjuk + jag hade ont i svanskotan (lillasyster Sima hade sparkat mej där, kunde inte sitta på två veckor).
End.