cryofmankind

Agenten pratade om saker vi redan visste, men det kandes helt okej anda, for att vi vet att vi ar pa ratt spar. Besoket kostade 200 dollar, sa vi forsokte mjolka henne pa fragar som tva hungriga bondar. Hon var som sagt bara en medlare och kunde inte garantera oss konkreta svar, utan gav oss riktlinjer om sa har och sa har kan det ga till. Och det ar ju fullt forstaeligt. Hon kommenterade migrationsarbetarna med att saga att de kostar en del att fa hjalp av dem (som om hon inte kostade tillrackligt mycket sjalv). Pa den fronten var hon lite jobbig saattsaga.

For att konsultera med henne igen och for att ga igenom ansokan om partnervisumet sa ville hon ha 150 dollar i timman och det skulle ta minst tre timmar att rannsaka en sadan ansokan.

Gissa vad summan for ansokan ar - jo, nastan tre tusen dollar. Visst har K sparat sedan varan forhallande blev seriost, och ja vi kommer att ha rad att betala den osv, men det ar mycket pengar.

Handlaggningstiden for mitt partnervisum ar minst elva manader. Darfor att vi har inga barn eller andra familjemedlemmar som skulle vara beroende av oss pa nagot satt och darfor ar vi inte prioritet precis. Men det ar lugnt. Jag kommer fa en bridgingvisa, vilket tillater mig att gora vad jag har gjort hittills, alltsa jag har samma rattigheter och skyldigheter. MEN! jag far inte aka utomlands under den har perioden.

Vad som galler nu ar att fa iordning alla dokument och fylla i dem ratt. Spenderade dagen efter besoket med att skriva ut alla former fran imigrationshemsidan om partnervisumet. Det blev en ganska tjock bibba. Och mer masta komma, ju mer desto battre.

Ansokan ska vi skicka in i mars.

Tidigare laste jag ett fb meddelande fran syster Su som gjorde mig irriterad. Jag ber ingen om att halla med mig om askiter eller nagot for den delen, men det har..

Jag hade bett henne om en tjanst, om hon kunde hjalpa mig i min ansokan om mitt visum och jag behovde en slakt eller van for att ge en redovisning, som bevis pa att min och K's forhallande ar akta. Och igen, ju mer vi  har desto battre. Men idag i hennes meddelande fick hon det att lata som om  jag tvingat henne att flyga ett plan. Hon sa att hon inte hor av mig tillrackligt for att veta vad hon ska skriva.

Vad mer kan jag saga? Ska jag rapportera in en gang i veckan till henne och bah "idag har vi skrattat, idag har vi gratit, idag regnar det"..

Och hon har alltid varit san (tror att jag ar san sjalv, alltsa tanker negativt forst om allt, och sedan andrar asikt), tanker pa det negativa i det hela. Visst fan kan jag beratta om hur det ar har hela javla tiden, men jag tror inte att det ar sa intressant som det later. Jag  lever och bor med min pojkvan, precis som hon gor, end of story. Inget ar annorlunda forutom spraket, vadret, tidskillnaden. Och att upprepa mig ar en av de saker jag ogillar mest.

Och varfor far jag inte vara irriterad da? Kan inte det bara ga enkelt for en gangs skull. Jag stressar nog som det ar och att be om hjalp fran andra sidan jordklotet ar inte svart nog med att de vagrar hjalpa en da vet jag inget om nagot nagonsin. Blir tokig.

Det har ar inget som vi har slangt ihop under veckan och tankt, "jamen visst ska det ga bra". Ingen vet hur det kommer ga, aven om folk har ar positiva for varan sak sa stressar jag och tanker pa det varsta som kan handa. Att vi gor av med tre tusen dollar och att ansokan inte blir godkand.

Jag ar bajsnodig och arg, ingen bra kombination, men forhoppningsvis kan jag bajsa med lattnad, eller nagot.